Kent Vaide är den som öppnar Brottet
HALMSTAD: HAN HAR JOBBAT VARJE SOMMAR I 33 ÅR
Plask, skratt och skrik. Det är den vanliga ljudbilden på Brottet och så låter det även denna förmiddag, när vi kommer på besök. Det är en ovanligt intensiv sommar på simstadion, där man förstås har märkt av de sista månadernas extrema värme.
– Ja, det blir ett extra tryck. Normalt har vi upp emot 160 000 besökare en sommar men i år blir det nog 200 000, säger Kent Vaide när vi kommer in på hans kontor, i samma hus som kiosken.
59-ÅRIGE KENT VET vad han talar om. Han är veteran med 33 anställningsår på Brottet, och är i dag gruppledare och drifttekniker. Det är han som drar igång anläggningen, tidigt varje morgon. Eller snarare natt.
– Vanliga somrar börjar jag klockan fem men eftersom det är så många besökare i år, så kommer jag hit redan fyra. Jag dammsuger bland annat bottnarna i alla bassänger, spolar filter, fyller på vatten från havet, tar vattenprover, tar hand om soporna och ser till stället på olika sätt. Hur är det att jobba när de flesta sover?
– Jättefint. Tidigare i sommar var det ljust hela tiden, men nu är det mörkt till halv fem, säger Kent som även gärna pratar med besökarna när de kommer, senare på morgonen.
– Jag möter så många härliga människor. Alla trivs här och i år är vattnet till och med finare än vanligt. Det är alldeles klart och hittills har vi bara sett en enda brännmanet – och inga blåmaneter – i havsområdet där vi hämtar vatten till bassängerna.
KENT SKRATTAR OFTA och låter stundtals helt lyrisk när han pratar om sitt jobb, men visst finns det negativa sidor – som vandalism.
– En gång hade ett pojkgäng kletat ner en hel läktare med ägg så jag fick ta till högtryckstvätten, och en annan gång hade några personer lyckats rulla en tung blomkruka ner i en bassäng. Det blev ett hål i botten och vi fick ta hit en kranbil för att få upp krukan, säger Kent och skakar på huvudet.
– Allra värst är det med bråkiga besökare. Här om veckan var det rena mordhotet, när en pappa inte tålde att hans barn blev tillrättavisat av en badvärd.
Men sådana incidenter tillhör undantagen för Kent som delvis har sina rötter djupt nere i de gröna (i år gula) gräsmattorna som omger bassängerna.
HAN BÖRJADE SIN livsvandring här redan när han lärde sig gå, eftersom pappa Arnold ansvarade för Brottet (då med titeln vaktmästare).
– Familjen bodde annars i Söndrum, men på somrarna klämde vi in oss i ett hus vid Brottets entré.
Arnold Vaide var en framgångsrik idrottsman (se faktaruta) och bortrest under långa perioder, vilket innebar en tung börda för mamma Karin.
– Hon förestod det dåvarande kaféet vid simstadion och hade flera andra jobb, samtidigt som hon tog hand om mig och mina fem syskon. Vi fick passa varandra, det fanns en gräsplätt precis vid kaféet och där var vi i en lekhage med sele och koppel. Det skulle knappast ha accepterats i dag, säger Kent med ett skratt.
Alla barnen Vaide jobbade som badvakter i tonåren och Kent var senare rörmokare i en privat firma i åtta år. Men den 5 maj 1985 återvände han till Brottet, fadershuset i ovanligt bokstavlig mening. Han fick nämligen jobba ihop med pappa Arnold, den kommunala simanläggningen blev en ren familjefirma.
– Visst bråkade vi ibland men i stort sett gick det väldigt bra. Pappa trappade ner de sista åren och gick i pension 1991.
Han kallas ibland för Mister Brottet. Kent Vaide är mer eller mindre uppväxt på Halmstads simstadion och som vuxen har han jobbat där i 33 år. Han stortrivs och håller igång hela sommaren.
MEN KENT HAR fortsatt i alla år, hela somrarna på Brottet – men det ver-
kar inte vara så synd om honom. Det finns ju värre ställen än Halmstad under den ljusa årstiden, och han tar i stället semester två månader i februari-mars.
– Jag har alltid älskat att resa och de senaste tio åren har jag varit på Filippinerna. Ett tag hade jag en lägenhet på en ö men nu åker jag i stället till en plats som heter Puerto Galera.
I vinter lär det dock bara bli en månad i Asien.
– Jag träffade en fin tjej för ett år sedan och vill inte vara borta för länge.
SAMBON HELEN ÄR också anledningen till att Kent, för första gången på 33 år, har tagit semester fyra dagar – mitt i sommaren.
– Men jag fick ändå åka hit några timmar två av dagarna, på grund av tekniska problem, säger Kent och skrattar igen.
Ja, Kent verkar vara vara förtöjd med en osynlig navelsträng vid Brottet. Han slutar jobba klockan ett varje dag men tittar gärna in en stund, även på ledig tid.
– Jag trivs så bra här. Brottet är mitt andra hem.
Vi fick helt enkelt passa varandra, det fanns en gräsplätt precis vid kaféet och där var vi i en lekhage med sele och koppel. Det skulle knappast ha accepterats i dag.
KENT VAIDE