Farväl till tornseglare fyllt
Det slår aldrig fel. Varje år drabbas jag av vemod i början av augusti. Det är nämligen då som tornseglarna lämnar mitt hus. Då vet jag att det är slut med vår samvaro denna sommar och att det dröjer till maj nästa år innan vi ses igen.
BEVINGAT
Om fåglarna runtomkring
”Mina” tornseglare har haft en mycket bra sommar. Tre par har häckat på huset och fått flygfärdiga ungar. Även omgivningarna har hyst gott om tornseglare, och just denna art har uppenbarligen gynnats av den varma och torra sommaren. När det gäller andra fågelarter måste vi vänta ett litet tag på facit. Det är först när ringmärkningen kommer igång för fullt på landets fågelstationer som vi, utifrån kvoten ungfåglar/äldre, kan bedöma häckningssäsongen. Men så här långt ser det faktiskt ut som om de flesta småfåglar gynnats av värmen.
MEN TILLBAKA TILL tornseglarna. För mig finns det ingen annan fågel som ger liv och stämning åt den svenska sommaren som just tornseglaren. Det är lika härligt varje år att se och höra de skrikande flockar som i hög fart far fram mellan husen i området där jag bor. Forskarna kallar dessa flockar för ”screaming parties”, och det är ännu inte helt klarlagt vilken funktion de fyller.
I år har jag som sagt haft tre par tornseglare som häckat på mitt hus. Två av dem har valt specialtillverkade holkar, medan det tredje paret krupit in i luftspalten mellan vägg och tak. När tornseglarna anländer i maj, är dessa boplatser ibland upptagna av pilfinkar. Då kan det gå hett till, men det är alltid tornseglarna som vinner. De slänger helt enkelt ut pilfinkarna som får söka sig en annan boplats, något de också gör.
MEN DET ÄR inte bara mellan tornseglare och pilfinkar som det kivas om boplatser. Här hos oss har det även bråkats mellan olika tornseglarpar. Det råder uppenbarligen bostadsbrist för denna eleganta fågel. En anledning till detta är att moderna hus inte har de håligheter under takpannor och i väggar som tornseglarna brukar utnyttja, en annan att det i moderna skogar är ont om träd med lämpliga bohål (tornseglaren häckar även i gamla hackspetthål ute i naturen).
För att råda bot på tornseglarnas bostadsbrist, kan man sätta upp holkar. Det händer att de håller till godo med vanliga starholkar, men allra bäst resultat blir det med specialholkar lik den på bilden här intill. Vad man än väljer, är det viktigt att tornseglarna har fri inflygning och att holken inte sitter för lågt.
Denna soliga sommar har det varit full fart runt huset från slutet av maj till början av augusti. Är det däremot dåligt väder gör tornseglarna inte så mycket väsen av sig. Då går den ruvande fågeln ner på sparlåga med låg energiförbrukning inne i boet. Partnern flyger istället iväg, mot och genom det annalkande ovädret. Om lågtrycken står på kö, kan det innebära att fågeln är borta i flera dagar. Först när det klarnar upp bakom fronterna, återvänder den med det bättre vädret.
OM ETT MOTSVARANDE väderomslag inträffar när tornseglarna har lite större ungar i boet, kan båda föräldrarna dra iväg medan ungen eller ungarna sjunker ner i ett dvalliknande tillstånd.
Är det flera sådana perioder under en sommar, kan det leda till att ungarna till slut svälter ihjäl, men oftast verkar det bara innebära att botiden förlängs. Vid goda förhållanden är ungarnas botid ungefär fyra veckor, men en kall och våt sommar dröjde det mer än sex veckor från kläckning till flygfärdiga ungar.