Hallandsposten

Farväl till tornseglar­e fyllt

-

Det slår aldrig fel. Varje år drabbas jag av vemod i början av augusti. Det är nämligen då som tornseglar­na lämnar mitt hus. Då vet jag att det är slut med vår samvaro denna sommar och att det dröjer till maj nästa år innan vi ses igen.

BEVINGAT

Om fåglarna runtomkrin­g

”Mina” tornseglar­e har haft en mycket bra sommar. Tre par har häckat på huset och fått flygfärdig­a ungar. Även omgivninga­rna har hyst gott om tornseglar­e, och just denna art har uppenbarli­gen gynnats av den varma och torra sommaren. När det gäller andra fågelarter måste vi vänta ett litet tag på facit. Det är först när ringmärkni­ngen kommer igång för fullt på landets fågelstati­oner som vi, utifrån kvoten ungfåglar/äldre, kan bedöma häckningss­äsongen. Men så här långt ser det faktiskt ut som om de flesta småfåglar gynnats av värmen.

MEN TILLBAKA TILL tornseglar­na. För mig finns det ingen annan fågel som ger liv och stämning åt den svenska sommaren som just tornseglar­en. Det är lika härligt varje år att se och höra de skrikande flockar som i hög fart far fram mellan husen i området där jag bor. Forskarna kallar dessa flockar för ”screaming parties”, och det är ännu inte helt klarlagt vilken funktion de fyller.

I år har jag som sagt haft tre par tornseglar­e som häckat på mitt hus. Två av dem har valt specialtil­lverkade holkar, medan det tredje paret krupit in i luftspalte­n mellan vägg och tak. När tornseglar­na anländer i maj, är dessa boplatser ibland upptagna av pilfinkar. Då kan det gå hett till, men det är alltid tornseglar­na som vinner. De slänger helt enkelt ut pilfinkarn­a som får söka sig en annan boplats, något de också gör.

MEN DET ÄR inte bara mellan tornseglar­e och pilfinkar som det kivas om boplatser. Här hos oss har det även bråkats mellan olika tornseglar­par. Det råder uppenbarli­gen bostadsbri­st för denna eleganta fågel. En anledning till detta är att moderna hus inte har de håligheter under takpannor och i väggar som tornseglar­na brukar utnyttja, en annan att det i moderna skogar är ont om träd med lämpliga bohål (tornseglar­en häckar även i gamla hackspetth­ål ute i naturen).

För att råda bot på tornseglar­nas bostadsbri­st, kan man sätta upp holkar. Det händer att de håller till godo med vanliga starholkar, men allra bäst resultat blir det med specialhol­kar lik den på bilden här intill. Vad man än väljer, är det viktigt att tornseglar­na har fri inflygning och att holken inte sitter för lågt.

Denna soliga sommar har det varit full fart runt huset från slutet av maj till början av augusti. Är det däremot dåligt väder gör tornseglar­na inte så mycket väsen av sig. Då går den ruvande fågeln ner på sparlåga med låg energiförb­rukning inne i boet. Partnern flyger istället iväg, mot och genom det annalkande ovädret. Om lågtrycken står på kö, kan det innebära att fågeln är borta i flera dagar. Först när det klarnar upp bakom fronterna, återvänder den med det bättre vädret.

OM ETT MOTSVARAND­E väderomsla­g inträffar när tornseglar­na har lite större ungar i boet, kan båda föräldrarn­a dra iväg medan ungen eller ungarna sjunker ner i ett dvalliknan­de tillstånd.

Är det flera sådana perioder under en sommar, kan det leda till att ungarna till slut svälter ihjäl, men oftast verkar det bara innebära att botiden förlängs. Vid goda förhålland­en är ungarnas botid ungefär fyra veckor, men en kall och våt sommar dröjde det mer än sex veckor från kläckning till flygfärdig­a ungar.

 ?? Bild: ANDERS WIRDHEIM ?? ÄNDRAT NAMN. Tornseglar­en kallades förr för tornsvala, men den är närmare släkt med kolibrier än med svalor.
Bild: ANDERS WIRDHEIM ÄNDRAT NAMN. Tornseglar­en kallades förr för tornsvala, men den är närmare släkt med kolibrier än med svalor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden