Få rohingyer kan
MYANMAR: FÖRHÅLLANDENA I HEMSTATEN GÖR ATT FÅ VILL ÅTERVÄNDA
– Situationen är fruktansvärt svår, konstaterar Martin Gemzell, Myanmarkännare och Asienchef på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders.
– Fn-företrädare har sagt att det som skett i Rakhine är ett skolboksexempel på etnisk rensning och att situationen innehåller element som kan tyda på folkmord. Nu krävs initiativ från världssamfundet, det finns inte tid för diplomatiskt tassande.
I DAGARNA ÄR det ett år sedan den senaste flyktingvågen från Rakhine tog fart, den som resulterade i att närmare 700 000 människor flydde till grannlandet Bangladesh. Det var då myanmariska säkerhetsstyrkor började genomförde insatser mot vad de hävdar var ”extremterrorister”, främst gerillagruppen Arsa (Arakan Rohingya Salvation Army) som bland annat attackerat polisposteringar. Flyende rohingyer berättade om våldtäkter, brända byar, avrättningar och bland annat en massaker i en moské utförd av män som bar machetes och bensindunkar.
Militärinsatsen skedde parallellt med att FN:S förre generalsekreterare, den framlidne Kofi Annan, lade fram en rapport där han rekommenderade att den muslimska minoritetsgruppen får medborgarskap samt tillgång till skola och sjuk- vård.
De var utmattade, förtvivlade och bar på vittnesmål om obeskrivliga övergrepp. Och nu kommer färska rapporter om tortyr i deras hemstat. För de hundratusentals rohingyer som flytt Rakhine i Myanmar är det långt ifrån självklart att återvända hem.
ANNAN ÄR INTE den ende som poängterat rohingyernas svåra vardag. I vintras larmade människorättsorganisationen Amnesty International om systematiskt diskriminering i Rakhine och liknade situationen vid apartheid.
Sedan dess har läget knappast förbättrats.
– De cirka 400000 som är kvar i Rakhine kan inte röra sig fritt och har därför väldigt svårt att tjäna sitt uppe-