Krafttag krävs mot invasiv art
Det blev stor uppslutning vid Vita sjö, när Stensåns vattenråd bjöd till vattendag. Bekämpningen av den invasiva växten sjögull stod högst på agendan.
I gränstrakterna mellan Halland, Skåne och Småland finns upprinningsområdet till Stensån.
Det som händer här påverkar växt- och djurliv längs med ån, ända ut till mynningen i Laholmsbukten.
KOPPLAD TILL STENSÅN är Vita sjö, i närheten av Skånes Fagerhult. Vid sjöns badplats upptäcktes 2012 en gul näckrosliknande växt. Det visade sig vara den invasiva och starkt växande arten sjögull.
Ortsborna och Stensåns vattenråd började bekämpningen på allvar 2015. Det handlar om stora ramar med svart duk som läggs i sjön för att hindra växten från att få ljus.
Bekämpningen tilldrog sig stort intresse vid gårdagens vattendag. Jan Norstrand har varit starkt engagerad.
– Vi har räddat badplatsen. Men det är mycket kvar. Det känns som att det här inte har något slut, säger han. Mäktar ni med att utrota sjögullet i sjön?
– Nej, det behövs mer pengar och krafter för bekämpningen. Vi har jobbat ideellt och lagt över 1000 arbetstimmar. Det är inte hållbart i längden, säger Jan Nordstrand.
Han får medhåll av Leif Filipsson, eldsjäl och tidigare ordförande i vattenrådet.
– Man orkar inte hålla på en längre period. Sedan måste myndigheterna gå in med åtgärder, säger Leif Filipsson.
Han är kritisk till Naturvårdsverket.
– De har inte gjort ett jota, säger Leif Filipsson som säger att andra Eu-ländersätter in snabba åtgärder med speciella arbetslag när en invasiv art hittas.
ÅRETS TORRA SOMMAR har förstås varit en svår tid för djurlivet i Stensån, och kanske framför allt i dess biflöden. Lilla Stensån var i sommar helt torrlagd.
Per Ingvarsson, Sportfiskarna, gjorde i våras en stor inventering av ån. I december kommer hans rapport.
– Det är allvarligt när det inte finns några refuger. Både stora och Lilla Stensån är närmast kanaliserade på en del sträckor, säger han. Har livet i bäckarna dött ut i torkan?
–Det är inte helt utdött. Men det tar förstås hårt på beståndet. Även där det fanns vatten kvar blev det lättare för predatorerna att ta mindre fisk.