Utredningar har spelat en avgörande roll i att reformera skatte- och pensionssystemen.
STAGNATION. När utredningsväsendet urholkas försämras möjligheterna att genomföra stora och viktiga reformer.
LEDARE 28/8. ”Vi har tillsatt en utredning.” Det klassiska politikersvaret förknippas kanske numera mest med en vilja att förhala eller slippa svara på obekväma frågor.
Det är synd. Flera aktuella politiska frågor visar nämligen vad som händer när utredningsväsendet urholkas.
HÖGSTA DOMSTOLEN PRÖVAR nu om regeringen bröt mot grundlagen när den implementerade den nya vapenlagen. Lagen fick kritik både för att remisstiden var för kort och för att konsekvenserna av förslaget inte utretts tillräckligt (SR 15/8).
Migrationsöverdomstolen prövar samtidigt om gymnasielagen, som skulle ge afghanska ensamkommande möjlighet till uppehållstillstånd, beretts tillräckligt. Att tilllämpningen av lagen skulle bli svår kunde man dock räkna ut redan när Lagrådet uttalade sig med orden ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.” (SVD 28/3)
Tidigare under mandatperioden har även Reepalu-utredningen om vinster i välfärden kritiserats för att vara politiserad (beräkningsmetoden sågades bland annat av utredningens egen expert i SVD 25/2 -17). Samtyckeslagstiftningen och den tillfälliga migrationslagen har båda anklagats för att vara undermåliga lagförslag.
När utredningar tvärtom fungerar bra kan de uträtta stordåd. Som nationalekonomen Andreas Bergh och statsvetaren Gissur O Erlingsson visar i sin studie ”Liberalization without Retrenchment” spelade utredningsväsendet en avgörande roll i att reformera såväl skatte- som pensionssystem från 1980-talet och framåt.
Enligt Bergh och Erlingsson skapar parlamentariska utredningar där alla partier deltar en samsyn kring både problemen. Det är svårt att uppnå i den dagspolitiska debatten, där prestige och symbolpolitik spelar allt för stora roller.
Men på senare år har de parlamentariska utredningarna blivit färre, och de utredningar som tillsatts har blivit mer politiserade – de ska inte utreda förutsättningslöst, utan komma fram till en viss slutsats. Redan Alliansregeringarna fick kritik för detta (Expressen 1/3 -14).
Resultatet är inte bara hafsverk till lagar, utan också en brist på samsyn inom avgörande områden som migration och integration, bostadsfrågorna och skatterna.
ATT M-LEDAREN ULF Kristersson vill tillsätta en parlamentarisk utredning inom migrationspolitiken efter valet är därför en bra början. Sådana behövs det fler av. Sverige behöver hitta tillbaka till ett fungerande utredningsväsende.