Övervakning med kamera räcker inte
HALMSTAD: HP:S läsarundersökning visar att många sätter sin tro till övervakningskameror. Men enbart tekniken får inte brotten att upphöra.
Hallandspostens läsarenkät (se faktaruta till höger) visar att önskemålet om fler övervakningskameror på offentliga platser är den starkaste trygghetsfrågan. Och trygghet är den fjärde viktigaste frågan i valet, anser läsarna.
I stort sett alla partierna vill medverka till ännu mer övervakning, vilket gör att det kanske inte känns som någon valfråga över huvud taget. De flesta är överens om behovet och att förändringen ska ske.
Men att enbart montera fler övervakningskameror är inte rätt medicin till patienten. Kamerorna gör inte att brotten upphör. Möjligen med undantag för en rätt snäv brottskategori – stölder ur och av bilar på parkeringsplatser.
”Kameraövervakning som en fristående åtgärd, skild från andra övervakningsinsatser, kan vara effektivt när det gäller att förhindra till exempel bilstölder på parkeringsplatser, men har ingen större effekt när det gäller andra typer av brott”, konstaterar Eric L. Piza, som är docent vid City University of New York.
HAN HAR LETT flera forskningsprojekt med fokus på att analysera brottsmönster och om hur teknik kan användas för brottsprevention. Han var inbjuden att föreläsa om sina erfarenheter vid Brottsförebyggande rådets nationella konferens ”Råd för framtiden” i april i år. Slutsatserna som vi återger i artikeln kommer från hans föreläsning.
Eric L. Piza betonar att kameraövervakning i kombination med ett proaktivt, strategiskt polisarbete kan vara med och förebygga brott på allmänna platser. Studier har
visat att antalet brott på allmän plats minskar om man använder aktiv kameraövervakning, där operatörer följer det som händer i kamerorna och direkt kommunicerar med polispatruller i området.
Kameror som enbart spelar in det som sker kan vara effektiva när det gäller att i efterhand binda en viss person till ett brott och det är också en aspekt av trygghet för ett samhälle, men kanske inte just det många associerar till önskemålet om fler kameror.
Han har publicerat åtta forskningsartiklar om kameraövervakningens effekter för att förebygga brott. Samtliga visade att det har en begränsad brottsförebyggande effekt att förlita sig på enbart kameraövervakning.
”Potentiella förövare, speciellt på allmänna platser, upplever inte förekomsten av övervakningskameror som ett allvarligt hot. Men när kameraövervakning stöds av andra insatser som ökar risken för upptäckt är förövare mer benägna att avstå från att begå brott”, poängterar Eric L Piza i samband med sin föreläsning.
RESULTATET I HP:S läsarenkät stämmer väl med de resultat som Markus Lahtinen, som är forskare och lärare vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, ser i sina återkommande opinionsundersökningar. Den senaste, som presenterades i april i år, visar att hela 90 procent av de 1 000 tillfrågade tycker att bevakningskameror på allmän plats är bra.
Extra intressant i det sammanhanget är att 75 procent anger att de inte tycker att bevakningskameror inkräktar på deras personliga integritet.
– Opinionen för kameror var nog stark redan för tio år sedan. Jag tror att det här kan kopplas till en förändrad brottsbild, eller en upplevd brottsbild hos allmänheten, konstaterar Markus Lahtinen och pekar på att man måste se på frågan om övervakningskameror ur ett brett perspektiv, som är vidare än statistik kring själva brottsligheten:
– Den kriminologiska forskningen har fokuserat väldigt mycket på kamerorna som brottspreventivt medel. I de studier som gjorts har man ofta uteslutit utredningsvärdet och möjligheten att upptäcka brottslighet. Jag menar att man måste inkludera de andra nyttorna för att få en lärandeeffekt, att någon använder kamerorna aktivt.
FÖR ATT NÅ dit krävs ett stort engagemang. Erfarenheter från Stockholms lokaltrafik, som förfogar över 25 000 övervakningskameror varav 5 000 som kan kopplas upp och spela upp skeenden i realtid, visar att det tar upp till ett år för att bli en effektiv operatör.
– Samtidigt glömmer man ofta bort att det är resenärerna som är den första länken. I 99 procent av fallen när man passerar en kamera är det ingen som tittar just då. Men tekniken är ändå en trygghetsskapande länk.
Nästa forskningsinsats som han vill göra är att fokusera på infografiken kring kamerorna, till exempel att de indikerar om kameran är aktiv, om den sköts av en operatör eller inte.
– Det är en viktig skillnad för trygghetskänslan, många kameror spelar ju bara in. Den nya dataskyddsreformen stipulerar att man måste informera bättre, exempelvis om vem som är huvudman och vad informationen används till, säger Markus Lahtinen.
”Opinionen för kameror var nog stark redan för tio år sedan. Jag tror att det här kan kopplas till en förändrad brottsbild, eller en upplevd brottsbild”
MARKUS LAHTINEN forskare och lärare vid Ekonomihögskolan i Lund