Päron att njuta av nu och lite senare...
”Det var otroligt kul – men då måste man ju planera, och det är inte alltid min bästa gren...”
I den trädgård som förr var min, dignar nu gråpäronträdet av frukt. Tusentals söta små päron hänger där på grenarna och vittnar om att årets pollensäsong var av toppkvalitet. Hade mamma Ulla hängt med och varit i sin krafts dagar, skulle hon plockat den fina fallfrukten, sorterat bort de som blivit skadade, skalat dem och kokat ingefärspäron. Denna klassiker hängde med alla bra päronår så länge hon hade lust och ork att göra favoritdesserten.
FÖR MIN DEL spelar dessa inkokta päron i samma liga som hennes köttbullar. Omöjliga att kopiera. Hon tog av grytan på spisen på sekunden för att de skulle behålla tuggmotståndet och inte bli mjuka och mosiga. Jag har inte ens kommit halvvägs... Däremot skalar jag dem, klyftar och fryser in – då är stommen till bästa pajen med äpplen, syltad ingefära och rostade hasselnötter räddad.
Ännu har mitt eget päronpyssel knappt fått styrfart, men har i alla fall mjukstartat med att koka en superfin päronmarmelad med vanilj och stjärnanis – ljuvlig att lägga på den rostade brödskivan till frukost eller ha som tillbehör på ostbrickan. Det pilligaste är att skala och kärna ur, själva marmeladen står bara på spisen i fem minuter. Under denna korta tid hinner päronkoket ge ifrån sig en ljuvlig doft som fyller hela lägenheten.
Eftersom min längtan efter att få äta ibland väger tyngre än nödvändigheten att stå vid spisen i flera timmar (kul det med, med rätt sällskap både i köket och i glaset) hyllar jag alla maträtter som ger mig en bra genväg till bordet. Färdig smördeg, till exempel – så himla fiffigt. Jag har gått kurs och fått lära mig göra egen smördeg – det var otroligt kul – men då måste man ju planera, och det är inte alltid min bästa gren...
PÄRONTARTE MED GORGONZOLA är det perfekta tilltugget när man bara är sugen på något litet och ett glas rött. Här lägger man ett par, tre, normalstora skivade päron på smördegsrektangeln, plussar på med ost, rödlök och valnötter. Det tar en kvart, sen sitter man där och smaskar. Galet gott och lite väl lättätet...