Ingen uppföljare i Toy Story-klass

ANIMERAD BARNFILM

SUPERHJÄLTARNA 2 Brad Bird

Allan Svensson, Sara Lindh, Elina Raeder med flera USA, 2018 (126 min)

Regi: Svenska röster:

För 14 år sedan dök familjen Parr upp i en smart Pixar-version av en superhjältesaga. Familjen levde ett till synes vanligt förortsliv men i hemlighet räddade de världen. Det var en lyckad blandning av satir och hjältedåd och en liten juvel i Pixars klassikersamling.

Nu kommer en senkommen uppföljare, som tar vid ganska direkt där den förra slutade. Det innebär att vi slängs in i ett fartfyllt men märkligt oengagerande räddningsuppdrag där familjen försöker förhindra en bank från att bli rånad. De möts dock inte av något jubel, superhjältar är förbjudna och anses överflödiga.

ÄNNU EN GÅNG tycks familjens superhjälteliv alltså vara hotat. Men så får mamma superhjälte, Elastaflickan, chansen att dra på sig trikåerna och göra lite bra pr och påminna världen om att det kan behövas lite hjältar ibland. Pappa superhjälte, Mr Incredible, får däremot stanna hemma och ta hand om hushåll och barn. Superhjältarna 2 handlar alltså väldigt länge om vikten av bra marknadsföring. Samt att det är bra och nyttigt för alla att dela på föräldraförsäkringen. Nej, detta är inte precis Toy story 2-klass.

Så småningom (filmens två timmar är minst en halvtimme för mycket) uppenbarar sig en storskurk, som hela familjen får slåss emot. Vad vill då skurken? Förinta jorden? Skapa kaos i samhället? Nej, hen vill att folk ska släppa skärmarna, tänka själva och inte lita till några superhjältar för sitt väl och ve.

Kanske är det ett självironiskt skämt från Disneys sida (som förutom Pixar också äger Marvel-fabriken som förser en skärmberoende publik med just superhjältar) men det är i så fall inte tillräckligt snitsigt levererat.

TACK OCH LOV överskuggas filmens svagheter i plot och utförande av filmens verkliga stjärna: Baby superhjälte. Lille Jack-jack är vad minionerna är för Dumma mej och det är en fröjd att följa med när hans superkrafter debuterar. De är många, oförutsägbara och mycket roliga.

Missa heller inte förfilmen, en mycket finstämd historia om moderskärleken till ett litet kinesiskt degknyte, som ligger mer i linje med den välgjorda originalitet och känsla av att ligga i framkant som Pixar brukar bjuda på.