Det han inte vet måste någon snabbt ta reda på
Vår son Bertil är, som så många andra 4,5-åringar, ett mycket vetgirigt barn. Inget undgår honom och det finns ingen som kan ställa en mot väggen eller hålla sådana hårda utfrågningar som han kan.
Han är inte nöjd förrän han har hela bilden klar för sig. Ofta ber han oss förklara helt obegripliga saker tagna ur sitt sammanhang. Om han råkar se trettio sekunder ekonominyheter där nyhetsuppläsaren pratar om reporäntan så kommer frågan ”Vad menar han?” strax därpå. Och vet ni, jag har ingen aning om vad han menar. Jag kan inte svara.
Får Bertil inga svar är han vansinnig i ett halvt dygn innan det är dags för nästa fråga. Jag är så tacksam över att alltid kunna googla saker, och jag lär mig faktiskt själv mycket på kuppen.
MEN HAN ÄR inte bara mån om att han ska få korrekt och matnyttig information, det är också väldigt viktigt att alla runt omkring honom är välinformerade. Besökare hälsas välkomna i hallen innan de blir tillfrågade om de vill ha en liten rundtur. Kanske se hans rum, och balkongen, och visst är det kanske bra om gästerna får veta vart toaletten finns?
”När han för tionde gången på ett par timmar informerade sin bästis fick hon ett spel och vrålade ”Jag veeet! ”
Det har varit såhär sedan han började prata. Jag glömmer aldrig när vi mötte en granntant i trapphuset. Hon hälsade glatt och frågade hur det var med honom. Bertil svarade ”Hej! Bertil snopp, mamma snopp nej, mamma snippa, hejdå!” och traskade ut på gården. Man vill ju som sagt inte undanhåll någon relevant info från någon.
EXPEDITEN I KLÄDAFFÄREN måste givetvis bli informerad om varför Bertil och pappa kommit dit för att köpa en t-shirt. ”Vi var ute och lekte på en skateboardramp och så hade det kommit lite regn och ja, jag blev besmutsad.” Och när pappa frågar Bertil om han saknar vår gamla bil (det gör nämligen vi vuxna helt orimligt mycket) så svarar han ”Men pappa, det finns mer i livet än bilar”. Och det är ju sant!
De senaste månaderna har det varit en nyhet som gått på repeat: ”Jag ska bli storebror.” Ingen som träffat Bertil har kunnat missa detta. Speciellt inte eftersom den meningen ersatt 30 procent av hans ordförråd. När han för tionde gången på ett par timmar informerade sin bästis fick hon ett spel och vrålade ”Jag veeet! Din mamma har en jättestor mage!”.
HÄROM VECKAN VAR han på besök på pappas jobb och skulle åka lite hiss. När hissen kom och dörrarna öppnades stod det en kvinna i hissen. En annan kanske hade sagt hej och gått in, men Bertil såg sin chans och sa ”Hej! Jag ska bli storebror!”. ALLA. MÅSTE. VETA. Jag undrar så hur detta artar sig. Vad mer än storebror ska han bli här i livet?