Opinion.
Det som var kärnan i finanskrisen för tio år sedan är en realitet även i dag i Sverige.
Idag för precis 10 år sedan befann sig Sveriges Radios korrespondent Daniel Alling i Brooklyn i New York när han på sin mobil fick ett meddelande på mobilen om att banken Lehmann Brothers kan gå i konkurs. I alla hast satte sig Alling i en taxi och åkte till sjunde avenyn på Manhattan.
Utanför Lehmann Brothers huvudkontor fick han då se anställda som kom ut från byggnaden bärandes lådor med sina saker. Han träffade en anställd som han fick prata med.
”Jag är ledsen för att det här drabbar oss och jag är rädd för dominoeffekten”, sa hon till Daniel Alling.
Där och då förutsåg hon vad som skulle hända, att konkursen av USA:S fjärde största bank skulle få vida konsekvenser.
Det som var kärnan i krisen för tio år sedan, stora skulder, är en realitet även i dag i Sverige.
DET VAR ALLTSÅ den 15 september 2008 som startskottet gick för vad som skulle bli finanskrisen. I fredagens ”P1-morgon” berättade Daniel Alling om hur det var att vara på plats i New York. I programmet beskrev också ekonomijournalisten Birgitta Forsberg hur dominoeffekten kunde uppstå:
”De har i USA lånat ut pengar till folk som inte har råd att betala. Men så har de strimlat upp lånen i små bitar och satt ihop dem i stora paket och sålt dem vidare. Det betyder att ingen vet riktigt vem som sitter på de här lånen. Det sprider en enorm osäkerhet när man inser att staten inte tänker rädda Lehman Brothers.”
Eftersom bankerna hela tiden behöver låna upp pengar men inte fick det blir det totalt stopp på finansmarknaden och finanskrisen var ett faktum. I Sverige var det framför allt SEB:S och Swedbanks utlåning till Baltikum som vållade problem, och staten fick gå in och rädda bankerna genom att låna ut 300 miljarder kronor.
Men finanskrisen fick också långtgående effekter. Tillväxten sjönk kraftigt och arbetslösheten gick från 6 till 9 procent. Jämfört med många andra länder klarade sig dock Sverige relativt väl, framför allt genom ett omfattande trygghetssystem dämpar effekterna.
TIO ÅR SENARE har det skett en återhämtning av sällan skådat slag, både i Sverige och globalt. Framför allt genom kraftiga ekonomiska stimulanser, i Sverige med en extremt låg ränta. Detta är på sikt ohållbart, eftersom nya skulder har byggts upp.
Det finns i dag ingen garanti för att världen får uppleva en ny finanskris. I det läget är det viktigt att ha beredskap, både finansiellt och politiskt.
Men om det var banksektorn som var illa ute för tio år sedan kan nästa kris slå mycket hårdare. Det som var kärnan i krisen för tio år sedan, stora skulder, är en realitet i Sverige där många hushåll har stora bostadslån. Den dagen antingen bostadspriserna sjunker eller räntan stiger kan det innebära stora problem.
Är det något som verkligen saknas i dagsläget är det sakpolitik för att ta sig an denna utmaning.
Men Sverige har också en stor exponering mot omvärlden och en global kris kan slå rakt mot den svenska exportmarknaden. Det finns många orosmoln runt om i världen.
DEN DOMINOEFFEKT SOM Sverige upplevde för tio år sedan visar att landet inte är en isolerad ö i världen. Det som sker i världen kan få en stor påverkan på vår ekonomi.
Lösningen ligger inte i att stänga dörren till omvärlden utan snarare i att vara ett attraktivt land som lockar till sig både kompetens och kapital. Det är något som den kommande regeringen bör ta fasta på.