Halmstad.
Magnus Robertsson och Andy Larsson har lång erfarenhet som tatuerare. Nu har de också varsitt gesällbrev att visa upp.
Trots att de har decennier av erfarenhet inom avdelningen märka-folk-för-livet är det först nu deras yrke blivit erkänt på pappret och klassresan nått en ny anhalt: gesäll- och mästarbrev.
– Även om jag har jobbat med det här väldigt länge, i 20 år, blir det här ett erkännande, säger tatueraren Magnus ”Räven” Robertsson.
Han har en väntelista till nästa sommar och har tatuerat sedan förra seklet. Men sedan ett par veckor tillbaka hänger en ny inramning bland fartygen och svalorna på väggarna: gesällbrevet. Ett av Sveriges första av sin sort.
– Det är ett kul erkännande. Man kan visa att man faktiskt är yrkesman, säger Magnus ”Räven” Robertsson, när han välkomnar HP till studion på Kaptensgatan tillsammans med mentorn och Sveriges första mästare, Anders ”Andy” Larsson.
Han minns en något annorlunda tid.
– När jag skulle skaffa ett telefonabonnemang på 1970-talet och uppgav att jag arbetade som tatuerare fick jag till svar att yrket inte fanns. Jag fick i stället skriva att jag var diversearbetare, berättar Andy.
TATUERARNA ÄR DET senaste i raden av ett 70-tal yrken, däribland frisörer, smeder, snickare och barberare, som försetts med gesäll- och mästarbrev för att skilja kvalitet från amatörmässighet under näringsfrihetens ibland anarkistiska struktur.
Behovet har funnits, menar pionjären Anders ”Andy” Larsson.
– De sista 15 åren har vem som helst kunnat beställa utrustning på nätet från Kina och börjat tatuera. Det har inte funnits några krav.
Men för att få gesällbrev, vilket hittills erhålls av 22 av Sveriges flera tusen tatuerare, ska man avlägga både ett praktiskt och ett teoretiskt prov. För vad internets startpaket saknar är, till exempel, kunskapen om miljö- och brottsbalkarna eller smittskyddslagen.
– Det är lätt att få tag i både färger och verktyg, och sedan är det många som lär sig tekniken över Youtube. Men det färre då får med sig, och som är väldigt viktigt, är hygienkunskapen, säger Magnus ”Räven” Robertsson, och Andy inflikar:
– När jag började bytte vi inte nålar. Det började man göra först när man blev varse om aids.
Man ska också ha genomfört 4 500 lärlingstimmar, vilket är utbildningssystemet för blivande tatuerare. Andy tillfrågade Räven i mitten av 1990-talet. Sedan följde en explosionsartad intresseökning för yrket under 2000-talet. Tack vare tvserier och inte minst internet expanderade tatueringsbranschen stort.
När Anders ”Andy” Larsson slog upp dörrarna för Andys tattoo på Kaptensgatan år 1992 var han inte bara först i Halmstad utan också ensam mellan Varberg och Helsingborg. I dag finns ett 20-tal utövare bara i Halmstad.
– Ett tag kändes det nästan som att det fanns fler tatuerare än pizzerior i Halmstad, säger han.
MARITA OLARS VID Sveriges Hantverksråd, som utformar gesällbreven, förklarar hur diskussionerna med SRT (Sveriges Registrerade Tatuerare), gick inför införandet.
– Branschen kände ett behov av en kvalitetsstämpel. Tack vare näringsfriheten i Sverige kan du kalla dig vad som helst utan någon egentlig utbildning. Du kan starta en firma och kalla dig snickare utan att egentligen kunna hantverket. Gesällbrevet visar att man faktiskt har de hantverksmässiga kunskaperna, säger hon.
Även om breven är ett steg i rätt riktning är det ingenting som strukturerar branschen över en natt, tror ”Andy” (som för övrigt under en period var med i Musikerförbundet eftersom att tatuerarna heller aldrig haft någon egen fackförening).
– Men man måste också komma ihåg att det finns många seriösa tatuerare som inte har de här breven. Det får inte bli något elittänk.