Äcke av tidszoner”
tidszoner. Den som reser genom flera länder skulle kunna behöva ställa om klockan fram och tillbaka.
Ju fler som väljer samma tid, desto bättre, anser infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).
– Utgångspunkten måste vara att medlemsstaterna diskuterar gemensamt hur införandet i så fall kan ske. Jag tror att ingen vill se ett Europa med väldigt stora tidsvariationer, säger han.
Handel och rörlighet måste underlättas, anser infrastrukturministern. Han är också angelägen om en bred uppslutning i Sveriges riksdag bakom en svensk position lagom till att frågan ska behandlas av medlemsländernas ministrar i december. De 28 Eu-länderna har i dag en gemensam övergång till sommartid varje vår och återgång till normaltid på hösten. Samtidigt tillhör länderna tre olika tidszoner, jämfört med den så kallade koordinerade universaltiden (UTC): * Västeuropeisk tid, även känd som Greenwich Mean Time (UTC+0): Irland, Portugal och Storbritannien. * Centraleuropeisk tid (UTC+1): Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Kroatien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. * Österuropeisk tid (UTC+2): Bulgarien, Cypern, Estland, Finland, Grekland, Lettland, Litauen och Rumänien.
Frågan ska också behandlas i Euparlamentet.
– Vilket vägval man gör mellan sommar- och vintertid behöver nog diskuteras ordentligt både inom och mellan medlemsstaterna, säger Eneroth, som frågar sig om man blir klar med det redan till nästa år.
BRANSCHORGANISATIONEN Sveriges åkeriföretag har inte tagit ställning till förslaget, men dess juridiske sakkunnige John Woxström anser att det väcker flera frågor om enskilda länder byter tidszon.
– Om varje land får bestämma skulle det bli komplicerat, säger han, och ger som exempel om det var olika tidszoner i Skåne och Danmark.
Olika tidszoner skulle också kunna krångla till det för de färdskrivare som finns i åkeriernas bilar, anser Woxström.
Han påpekar också att utan sommartid blir det mer mörkerkörning på vägarna på sommarkvällarna, vilket är en trafiksäkerhetsrisk.
FÖR ATT INTE skapa onödig oreda krävs att varje land bestämmer sig minst sex månader i förväg – det vill säga senast i slutet av april 2019, om tidtabellen håller – vilken tid man tänker ha. Samma regel ska sedan gälla även framöver: om något land ångrar sig eller vill byta tid igen måste man informera om det minst ett halvår i förväg.