Många år utomlands vållade passkrångel
HALMSTAD: När paret Margaretha och Olof Persson ville förnya sina pass ställdes de inför kravet: ”Bevisa att ni inte sökt uppehållstillstånd utomlands”. Det var lättare sagt än gjort, skulle det visa sig.
Efter 40 år med arbeten i olika länder i Europa planerar Margaretha och Olof Persson för hemkomsten till Sverige. Då sätter passpolisen käppar i hjulet. Paret måste bevisa att de inte sökt medborgarskap i något annat land.
Det började med ett jobberbjudande i Frankrike. De var unga och såg det som ett äventyr. Skulle det inte fungera kunde de flytta hem igen.
Nästan 40 år senare kan man dra slutsatsen att det fungerade. Under åren som gått har de utöver Frankrike bott i Italien och Spanien. De har regelbundet förnyat sina svenska pass och på senare år också sina nationella id-kort varje gång de blivit för gamla.
MEN FÖRRA SOMMAREN inträffade något som fortfarande spökar för dem.
– Det hör till saken att vi aldrig ens övervägt att byta medborgarskap, inleder Margaretha Persson.
– Förr förnyade vi passen på ambassaden eller generalkonsulatet där vi bodde. Men sedan början av 2000-talet har man kunnat sköta det i Sverige, vi har passat på när vi varit hemma och det har aldrig tidigare varit någon fråga om vår nationalitet, fortsätter hon.
Förra året hade hennes europeiska id-kort gått ut. Vid besöket hos polisen fick hon redogöra för var de bott under alla åren. Det ledde till en kontakt med en passexpert vid polisen i Göteborg som krävde att hon skulle styrka sitt svenska medborgarskap.
– Eftersom vi bott i Italien i perioden mellan 1990 och 2002 skulle vi teoretiskt kunnat ha sökt italienskt medborgarskap före 2001, då Sverige införde möjligheten att ha dubbla medborgarskap. Vi behövde styrka att vi var svenskar.
I HENNES FÖRSTA kontakter med italienska konsulatet i Stockholm kom spontant den kommentar som kommit att färga hela historien:
– Jag förklarade att jag behövde styrka att jag inte var italiensk. Då svarade en kvinna. ”È assurdo”. Det är absurt. Och så är det. De svarade ju det naturliga: att de inte kan styrka att jag inte är italiensk Det finns inga register över ”inte”.
I kontakt med passexperten igen fick hon rådet att vända sig till Migrationsverket.
– Då kände jag mig kränkt in i själen.
Efter kontakt med folkbokföringen i samhället de bodde i i Italien fick hon ett mejl, där man angav årtalen de bott där och när de flyttade från landet. Passpolisen i Halmstad accepterade detta.
Nu i sommar har hennes man Olof behövt genomföra samma sak. Hans pass går ut senare i höst.
– I efterhand har polisens expert sagt att polisen i Halmstad gjorde fel när de accepterade mejlet för
min räkning. Återigen måste vi styrka det svenska medborgarskapet. Och den här gången har vi fått krav på hur det ska gå till. Då rann sinnet över för mig, säger Margaretha Persson och beskriver:
– Polisen har nog med arbete att göra än att hålla på så här. Det känns vansinnigt, för samtidigt har vi fått våra röstkort och kunnat rösta.
Enligt skatteverket är de svenska medborgare.
– Vi har i alla år bevarat kontakten med Sverige, vi har haft bostad här hela tiden och våra tre barn har alla svenskt medborgarskap. Mina söner har gjort värnplikten i Sverige. Jag tog strid för att min äldsta son inte skulle göra värnplikt i Italien.
Olof fick avslag på sitt första försök att förnya passet. Efter att ha fått ett förtydligande, att det krävdes mer officiella papper, gick det vägen. Men under tiden hann paret fråga sig mer än en gång vad som skapat den här byråkratin.
–Polisen har lagt ned oerhört mycket tid på det här, när de har en massa annat viktigt att hålla på med. Den första kvinnan vi var i kontakt med lade säkert ned en vecka på att få fram vad det är som gäller. Samtidigt kritiserar experten den egna myndigheten för att vi fått förnya våra handlingar genom åren.
MARGARETHA OCH OLOF Persson är på väg att flytta hem till Sverige. De har sålt sitt hus i Spanien. Äventyret i Europa är på väg att ta slut och Margaretha reflekterar över situationen:
– Det här känns som att de gräver i min själ. Hur kan man ens komma på något så dumt? Jag har inte ens känt till att man kunde söka medborgarskap efter så kort tid i Italien. Och framför allt, varken jag eller min man har avsagt oss vårt svenska medborgarskap. Sådant här måste man påpeka. Det är min medborgerliga skyldighet.