Surrogatmödrars perspektiv lyfts i viktig granskning
Med en nyfödd på armen och hösten i annalkande blir det en del tv-tittande här hemma. I veckan har vi sett ”Uppdrag granskning” som handlar just om barn och hur de kan bli till på annat sätt än ”det vanliga”, närmare bestämt genom surrogatmödrar.
Egentligen är ordet märkligt, med tanke på att den som bär barnet i ett sådant arrangemang aldrig kommer att få fullfölja sin modersroll efter de nio månaderna med barnet i magen. I stället är det en betalande beställare som kan se fram emot att få hålla frukten av det långdragna och slitsamma arbetet i sina armar.
Svensk lag förbjuder surrogatmödraskap i alla former men det hindrar inte svenska par från att skaffa barn utomlands, bland annat i Georgien och Ukraina. Dit har också teamet i ”Uppdrag granskning” rest för att möta några kvinnor som genomgått surrogatmödraskap.
DERAS PERSPEKTIV ÄR viktigt att lyfta och det är beklämmande att höra vd:n för Nordic Surrogacy hävda att allt går rätt till och alla inblandade mår bra, samtidigt som han aldrig själv under sina tio år i branschen har pratat med någon av de anlitade surrogatmödrarna.
Berättelserna som kommer fram i programmet stämmer dåligt med bilden som förmedlas utåt, av att kvinnorna som hyr ut sina livmödrar har det gott ställt både socialt och ekonomiskt och med ett leende på läpparna hjälper till av ren godhet.
”Hur känns det att lämna ifrån sig två små barn som man redan börjat lära känna?”
Mest smärtsamt är ändå att höra några kvinnor berätta om sina känslor för barnet de burit.
I ett fall föder en kvinna tvillingar för tidigt och måste ta hand om dem i flera veckor innan de blivande föräldrarna kan komma och hämta dem. Hur känns det att lämna ifrån sig två små barn som man redan börjat lära känna? Och även när överlämningen sker tidigare, kan man verkligen bära och föda ett barn för att sedan lämna bort det för alltid, utan att bli det minsta påverkad psykiskt?
Adoptionsbranschen har dragits med samma problem, där familjer mer eller mindre ofrivilligt fått lämna bort sina barn till okända föräldrar utan möjlighet till kontakt och återkoppling.
MEN VORE DÅ inte en legalisering av surrogat i Sverige en möjlighet att se till att ingen blir utnyttjad och att alla blir nöjda? Det är förstås svårt att säga.
Programmet lyfter flera perspektiv och ställer relevanta frågor, bland annat den om rätten till abort. Kanske riskerar den svenska aborträtten att urholkas om synen på vem som får använda en kvinnas livmoder förändras, både i lagen och i det allmänna medvetandet?
Kvinnoperspektivet är viktigt men jag funderar även vidare kring barnets behov av svar på frågor om sin existens och sitt ursprung. Det är ett perspektiv som ofta glöms bort både när det gäller surrogatmödraskap och adoption.
Trenden med att låta en annan kvinna föda ens barn verkar i alla fall vara på uppgång, lagligt eller ej, så kanske dröjer det inte så många år innan även surrogatbarnens berättelser börjar dyka upp i tv-rutan.