Loretta Lynn –still going strong
COUNTRY
Det albumet skulle ha släppts för 13 månader sedan. Men Loretta Lynn fick förhinder. Och med det menar jag att 86-åringen från Kentuckys tuffaste kolgruvedistrikt Butcher Hollow fick en stroke. Att i det läget ändå återvända till inspelningsstudion och avsluta det hon hade påbörjat, det säger något om vilken arbetsmoral den här legendariska countrytanten har. Jobbet ska bara göras.
När jämngamle Willie Nelson förra veckan släppte sitt nya album var det en här platta med Sinatrasånger. När Loretta Lynn nu släpper en skiva känns det däremot självklart att det är med hennes egna sånger, flera av dem nyskrivna.
OM MAN LÄGGER örat till så hörs det att hon blivit gammal, konstigt vore det väl annars, men det märkliga är att både röst och låtskrivarpenna håller förvånansvärt väl. Likt Willie Nelson låter Loretta Lynn fortfarande som hon ”alltid gjort”, vilket enbart är menat som beröm. Jag vet inte många andra som kan sjunga såhär gråtmilda texter, emellanåt dansande vid pekoralets brant, utan ett uns av sentimentalitet. Det är rakt och oborstat, betydligt mörkare än till exempel Dolly Parton, men utan att kännas deppigt eller navelskådande.
LORETTA LYNN Wouldn’t it be great (Sony Music)
Jag kan ha rejäla problem med texten till en låt som God makes no mistakes (den är undfallande för att inte säga direkt provocerande) men musiken är stabil som ett gammalt godståg och tuffar fram helt obekymrad om tiden som rusar förbi på sidorna av spåret. Det är sällan ståbas och steel guitar går så väl ihop som hos Loretta Lynn.