Stugan blev en festplats för traktens möss

De är ju så söta. Små pliriga pepparkornsögon, luden liten kropp och gullig svans. Inte kan väl de kalllas skadedjur? Inte kan väl små möss ställa till med någon större skada? Nej det kan man kanske tänka. Men oj oj oj, vad de kan hitta på. Det var tidig oktober. Hög klar höstluft. Vi hade lyckats trixa, fixa och bända loss en långhelg ur jobb-träningcup-barnkalas-kompislek logistiken för att bara vara och liksom suga lite, lite extra på sommarkaramellen.

Solen sken, luften var hög, klar och skönt sval mot varm hud, träden skiftade vackert i höstens egen regnbåge och svampkorgen var fylld till brädden när vi kom hem till stugan. Sedan en smakexplosion av sommar, sol, skog och varm mark när vi käkade de nystekta kantarellmackorna och så sist men inte minst lite fredagsmys med popcorn och film. Ett litet stycke lycka helt enkelt.

FÖR INTE TÄNKTE väl vi så noga på smutsen på bordet, det var ju bara lite gammal veke från stearinljuset. Och inte tänkte väl vi närmare på de svarta små grejerna på golvet, det var ju bara lite barr eller böss. Det fanns bara ett aber. Ett ganska stort sådant. För när vi väl började titta lite närmare så hade de där vekarna och barren hamnat i sängen också. Och i garderoben. Och i hallen. Och på diskbänken.

För när vi väl började titta lite närmare så hade de där vekarna och barren hamnat i sängen också. Och i garderoben. Och i hallen.

När vi tog bort överkastet, då fattade vi. Det var ju muslortar. Alltihop var muslortar. Hela sängen var full. Stora högar av skit och solgula fläckar av muspink. I garderoben hade de hittat finfin tomtmark att bygga lägenhetshotell på. Skor och stövlar förvandlade de snabbt till små ettor, precis lagom för den nybakade studenten. I sängen en villa med stor uteplats. Perfekt för den stora musfamiljen. Och då har vi ändå inte kommit till självaste festsalongen ännu. Jag ser framför mig hur de plitat ned små fina kort där de bjudit in till grillpartaj. Grillen stod nämligen inne och även om vi väl gjort rent gallret hjälpligt så fanns där precis hur mycket buffémat som helst att kalasa på. Plattan under grillen var precis full av musskit. Plötsligt hade den där lilla lyckobubblan förvandlats till ett inferno av äckel, städmani och jakt på täcken som skulle gå att använda under natten.

SANNINGEN ATT SÄGA så fick vi slänga precis allt. Kuddar, täcken, kläder och skor. Till och med soffan var vi tvungna att baxa ned till soptippen.

Hur de kommit in? Jo, snickerifirman som renoverat köket hade visst missat att sätta för en rörinföring eller vad det nu heter på fackspråk. I mössens värld blev det hur som helst en motorväg rakt in i paradiset.

Behöver jag säga att vi numera är rätt noga med att alltid täppa till hålen och gömma allt som skulle kunna vara musgodis innan vi stänger för vintern?