Anrik gård erövras av skogen
Det var två systrar och deras bror som befolkade byn – bokstavligen. Syskonen gifte sig aldrig. Och aldrig heller drogs elektrisk ström fram till Gallingsbo.
Deras föräldrar ägde först en av de tre gårdarna i byn och köpte sedan de övriga två runt förra sekelskiftet. När båda föräldrarna så småningom var döda sägs det att Gerda, Rut och Bror Svensson – som syskonen hette – arrangerade sig så att de kom att bo i varsitt av de tre husen i byn.
OMKRING DEM SLÖT sig sedan en storskog som de aldrig högg i så länge de levde.
Syskonen fortsatte istället att slå sina ängar, sköta hus och marker som tidigare generationer gjort, ända in på 1960-talet. Att Gallingsbo ligger så avsides gjorde att besökare sällan stannade till hos Gerda, Rut och Bror.
För en tid sedan arrangerade SPF Seniorerna i Hyltebruk en vandring till Gallingsbo och byarna runt om, i vilken jag deltog.
BYN HITTADE VI undangömt i den allra västligaste delen av Långaryds församling, nära gränsen mot Kinnared. Den ligger sist och sydligast i en rad av små byar med utgångspunkt från Amfrebo; bortanför finns bara Skärkeåns oförbiträngliga mossmader.
– Gerda och Bror rörde ingenting i skogen. Det var bara storskog, berättade Gunnar Johansson från Amfrebo, som deltog i vandringen och väl minns de två syskon som levde kvar in på 1960-talet.
NU HAR SKOGEN också tagit över byggnaderna. Vid det övergivna boningshuset, som var det syskonen föddes i och som var det största i byn, har ett träd växt upp genom en järnring – kanske ett beslag till ett laggkärl – som blivit kvar på gårdsplanen sen sista invånaren flyttat.
Men det är inte om Gerda och Brors storskog som trängt sig på, utan en annan omildare generation träd som kommer att utplåna de sista resterna av Gallingsbo by.
När Bror dött och Gerda, som var född 1895, var ensam kvar beslöt hon sig för att sälja allt. På 1960-talet var det länens lantbruksnämnder som gick emellan vid gårdsförsäljningar och bestämde priset. Vid Spf-vandringen fick vi veta att Gerda fick 175 000 kronor för sina 187 hektar.
NÄR DEN NYE ägaren, som dessutom huggit ned det mesta av skogen, så småningom sålde vidare lär han ha fått 12 miljoner för stället.
Den avverkade skogen sågades i Kinnared. Men delar av virket var så grovt att det inte gick in i sågverkets linjer.
– Det skeppades istället till England och blev långtimmer. De 25 meter långa stockarna var nio tum i toppändan, berättade Bertil Larsson från Åkershult, som var med och transporterade virket.
NÄR GERDA LÄMNADE Gallingsbo flyttade hon till Södra Ekeryd, där hon fick hyra en liten bostad.
Tydligen klarade hon sig väl på de 175 000 kronorna, som hon fått vid försäljningen, och sin lilla pension. För när Gerda Svensson dog 1981 kunde hon donera sina besparingar till kyrkan i Långaryd. De gick till en fond med hennes namn som fortfarande används för att fira De äldres dag.