Sven Andreasson

Sven somnade stilla in den 26/8. Han sörjs närmast av sin hustru Marita och sina tre döttrar med familjer.

Min lillebror föddes två dagar före julafton 1948. Barnmorskan, tant Lilly, kom hem till vår gamla klockargård under de fridlysta almarna i Getinge kyrkby och förlöste mamma. Sven blev hela familjens lille favorit och pysslades om av oss alla. Det var dock kallt och besvärligt i det dåligt isolerade huset och nästa vinter blev hans fingrar svullna och röda då han kröp på de iskalla golven.

Därför flyttade vi tvärs över gamla rikstvåan till nya klockaregården där Sven växte upp, kärleksfullt fostrad av föräldrar, syskon och med många vänner i byn. I samband med att han tog en ingenjörsexamen fick han en tvärflöjt av pappa vilket ändrade hans yrkesinriktning, och musiken blev hans liv framöver.

HAN STUDERADE VID musikhögskolan i Malmö och fick så småningom tjänst som musiklärare i Halmstad, med flöjt som huvudinstrument. Detta gladde inte minst vår pappa, som var organist i Getinge.

Med stor entusiasm tog han sig an utbildningen av flöjtspelande ungdomar och snart bildades gruppen Pan med ett tiotal elever. Med denna grupp gav han konserter i Halmstad med omnejd och snart även i en rad länder i Europa.

Att få lyssna till flöjttoner framförda med precision och inlevelse av denna grupp var en stor njutning. Hans kunnighet och musikalitet smittade av sig med vacker och vilsam musik till glädje för både åhörare och utövare. Själv såg han till att förkovra sig vid internationella kurser i flöjtartisteri. Han var en riktig speleman. Hans tre döttrar ägnade sig också åt musik men i deras fall var det framför allt stråkinstrument som gällde.

NÄR HÖGER LILLFINGER inte ville fungera invändningsfritt upptäcktes den sjukdom, som skulle fördystra hans senare år. Tack vare sin hustru och med utmärkt annan hjälp av alla hängivna människor fick han dock en dräglig tillvaro i hemmiljö. Han njöt fortfarande av god musik.

Hans flöjt ljuder fortfarande, numera i de saligas ängder, men han och hans verk är inte glömt bland oss som fortfarande lever.

VÅRA BEBISAR

För syskonen Lars Andreasson, storebror