Kvinna på väg mot uppbrott
TEATER
Hon talar med väggen. Hela tiden. ”Kommer du ihåg, Väggen?”, kan hon säga, efter att ha berättat ett minne.
Så långt har det gått för Shirley Valentine, 52 som framlever dagarna i en isoleringscell: sitt kök i norra England. Tiden är inrutad, maten ska stå på bordet i samma stund som den äkta mannen Joe stiger in genom dörren.
Men det är ingen grym, brutal man. Han har bara, precis som Shirley, fastnat i ett ekorrhjul av trist rutin. ”Det är inget speciellt fel med honom, men inget speciellt rätt heller”, som Shirley säger. Hon ser äktenskapet som Mellanöstern: ”det finns ingen lösning”.
Pjäsen ”Shirley Valentine” – som spelades för en halvbesatt teater på onsdagen – är full av liknande one-liners. Maria Lundqvist, som står ensam på scenen hela kvällen, vet också hur replikerna ska levereras, samtidigt som hon passar på att laga mat och duka.
EN GREKLANDSRESA MED en väninna hägrar, men kan hon lämna sin man? Shirley pendlar mellan hopp och förtvivlan, men efterhand fylls monologen av gråt och självhat. ”Allt har gått fel. När försvann Shirley Valentine? Vad var det som hände, Väggen?”.
Det är den engelske dramatikern Willy Russell som står bakom texten med sina snygga växlingar mellan dråpliga skämt, grå tristess och blodigt allvar. Pjäsen hade premiär 1989 och blev en dundersuccé på scener över hela världen. Och den håller än i dag, även om huvudpersonen själv är lite daterad.
Numera är det inte lika många kvinnor som är bundna till hemmet och att serva sin man, men samtidigt är grundtemat – vad gör vi med våra liv? – lika aktuellt som någonsin. Men 2018 är det väl vanligare att slarva bort sitt liv på arbetsplatsen?
Maria Lundqvist är i alla fall ett perfekt val för att föra pjäsens frågeställningar vidare genom decennierna. Hon har total kontroll på sina uttryck i allt från uppskruvade skratt till djupaste sorg, och hon glider lekande lätt över i andra personers repliker – med förändrade dialekter och rörelsemönster.
”SHIRLEY VALENTINE” AV WILLY RUSSELL Medverkande: Maria Lundqvist. Regi: Edward af Sillén. Scenografi: Lars Östberg. Ljusdesign: Mikael Kratt. Koreografi: Per-magnus Andersson. Maskör: David Julio. Kostymör: Sigge Avander. Halmstads teater 17/10
Hon är storartad och lyckas precis fånga komplexiteten hos en människa som pratar om flykt och uppror, och samtidigt torkar av diskbänken en extra gång.
HON ÄR STORARTAD och lyckas precis fånga komplexiteten hos en människa som pratar om flykt och uppror, och samtidigt torkar av diskbänken en extra gång.
I andra akten reser Shirley till Grekland och där tappar historien lite av sitt sting. Lösningen på livsproblematiken är alltför lättvindig och okomplicerad.
Men Maria Lundqvist håller uppe samma energi och briljans, och möts av ständiga skrattsalvor och applåder. Kvällen avslutas med stående ovationer och hurrarop för skådespelaren som fyllde 55 år i helgen.
Hon är alltså nästan jämnårig med Shirley Valentine, tydligen en perfekt ålder för att välja nya vägar i livet. Och skapa stor underhållning.
PER KÅGSTRÖM