Nns lastgammal
väldigt mycket på den svenska humorfronten, inte minst på stand up comedy-scenerna.
I ETT FÖRSÖK att hänga med sin tid lägger Dalle (manus och regi) in skämt om flyktingproblematiken, ett moskébygge och högerextremister. Det blir märkvärdigt tamt. Flertalet av sketcherna hade lika gärna kunnat vara inspelade 89/90, och känns lastgamla.
Lyrro börjar med början, Big Bang. En malande speakerröst förklarar vad som händer när grottmänniskor skuttar omkring på filmduken.
Efter den småsega inledningen får vi, i nutid, följa Josef och Maria och en åsna. De försöker att ta sig till himmelriket på jorden, alltså Sverige, och närmare bestämt staden Södertälje. I Södertälje är allt fantastiskt. När man går till arbetsförmedlingen får man ett välbetalt jobb på stört. Sedan är det bara att släntra vidare till bostadsförmedlingen och hämta nycklarna till en fin lägenhet.
SKETCHERNA RULLAR vidare. Filmteamet får en kombinerad jobb- och semesterresa till den västindiska ön Aruba.
Vem är egentligen satiren riktad mot när en man ligger i koma eller när demenssjuka öppnar en livsmedelsaffär? Jag vet inte riktigt, men glasklart är att Lorrygänget på 29 år gått från vassa och kontroversiella till upprepande och lite trötta.