Alexander tog sig ur missbruket
HALMSTAD: EFTER ÖVERDOSEN – NU VILL HAN HJÄLPA ANDRA
Efter en överdos stannade Alexanders hjärta. Hans fru Karin blev nästan lättad. I dag lever de ett normalt familjeliv på Syskon hamnsgatan, även om en nyss vunnen halvmiljon kan komma att förändra allt – igen. I alla fall för många andra.
För fem år sedan dog Alexander Strandberg. Han ramlade ihop på badrumsgolvet efter att ha tagit en överdos av heroin. Det var en söndag. Det minns Karin för att hon gjorde i ordning för en familjeutflykt när hon hörde dunsen.
– Jag hade länge försökt förneka att Alexander hade börjat med droger igen. Men när jag stod där med telefonen i handen och slog 112 visste jag att det handlade om liv eller död. Jag var tvungen att erkänna att han hade fått ett återfall, säger Karin, som är uppvuxen i Oskarström.
Alexander hade varit ren under flera år, hela deras förhållande, när de flyttade till Stockholm, där Alexander vuxit upp. Han var snickare och fick ett jobb på ett bygge vid Kungsträdgården.
Till en början gick han omvägar runt ”plattan” på Sergels torg under promenaden till jobbet. Men sedan började han gena.
– Och då träffade jag alla gamla bekanta. Det var mycket frågor om var man hade varit. Försvinner man därifrån handlar det nästan alltid om att man suttit inne, säger Alexander.
– Jag sade nej när de frågade om droger till en början. Men så en dag var jag med om en incident, en konflikt på jobbet. Jag gick därifrån och hamnade på plattan.
OCH SEDAN VAR det i gång. För Karin är signalerna tydliga i efterhand.
– Jag minns att jag hittade kanyler bland de frysta ärtorna i kylskåpet. När jag ringde Alex sade han att det var för kosttillskott. Och jag ville så gärna tro honom, säger hon.
Återfallet varade i nio månader innan kroppen lade av på badrums- golvet den där söndagsförmiddagen.
– Jag minns att jag önskade att han skulle dö, vilket ju låter sjukt att säga högt. Jag älskade människan Alexander, men jag orkade inte mer, säger Karin.
DET VAR FÖRST när hon fick gå i en stödgrupp och träffa andra anhöriga till beroendesjuka som hon förstod att just den där känslan, att nästan önska livet ur sina närstående, faktiskt är normal i de allra mörkaste stunderna.
– Man vet ju att det finns fler som går igenom liknande saker. Men man upplever ändå att man är ensam, säger Karin.
I anhöriggruppen var det en kvinna som berättade att hon hade önskat att hennes son dog.
– Jag minns att jag kände att ”sådär kände jag med”, beskriver Karin lättnaden.
Den upplevelsen är bidragande till att hon idag är utbildad anhörigterapeut. Och Alexander, som mirakulöst lurade döden och överdosen, läser till drog- och alkoholterapeut.
Parets samlade erfarenheter av att vara beroende, anhörig och partners har ställt dem inför många val i livet. Att se verkligheten eller hål-
”Visst, det finns människor som kan fastna i ett beroende mitt i livet, samtidigt som man sitter hemma med fru och barn. Men de flesta av de som drabbas av ett beroende gör det i unga år. Det är där vi kan vara med och göra skillnad”
KARIN STRANDBERG
la uppe fasaden? Att leva eller dö?
I våras ställdes de inför ett annat val. Det kom också att förändra deras liv dramatiskt, även om det på pappret kan verka harmlöst. De hade sökt till Tv4:s lekprogram ”Bytt är bytt”, där man gissar värdet på olika antikviteter.
– Vi var uppe på casting för programmet men efter det trodde vi inte att vi skulle komma med. Ett av momenten var att liksom ”leka” programidén. Vi kände att vi var värdelösa. Det enda jag var i närheten av att känna igen var en Louis Vuitton-väska, säger Karin och skrattar.
Men Alexander och Karin kom med. Att de visste (eller gissade) att Odd Nerdrum-tavlan var värd mer än Vilhelm Mobergs gamla klocka gav dem högsta vinsten – en halv miljon kronor. Programmet sändes härom veckan och deras berättelse berörde många.
NÄR DET KOMMER till frågan om hur pengarna ska förvaltas är de eniga. De vill hjälpa andra. Det långsiktiga målet är att vara med och bygga ett behandlingshem i Halmstad.
– Det finns inget självklart ställe att vända sig till här. Det är tydligare i Skåne och Småland, säger Karin.
Men först vill de med sitt nystartade företag ut till högstadieklasser med projektet ”När du går hem från skolan”.
– Det handlar om att finnas där för ungdomarna under en längre tid, inte bara vid ett föreläsningstillfälle, säger Alexander.
Att nå unga när de är just i tonåren och kanske som mest formbara tror de är viktigt.
– Visst, det finns människor som kan fastna i ett beroende mitt i livet, samtidigt som man sitter hemma med fru och barn. Men de flesta av de som drabbas av ett beroende gör det i unga år. Det är där vi kan vara med och göra skillnad, säger Karin.
PARET VILL OCKSÅ vara med och påverka hur vården bemöter beroende.
– I dag behandlas beroende med farmakologi i stället för psykoterapi. Det funkar inte. Det finns unga som aldrig ens har luktat på kokain, men under behandlingen får tunga preparat som de sedan inte kan sluta med, säger Alexander. Han fortsätter: – Alkohol och narkotika är egentligen bara symptomen av ett problem. När man sedan ber om hjälp och bara får ännu mer preparat är det som att locket läggs på. Det blir som en tryckkokare och sedan exploderar man.
I MEDIA TALAS det just nu om en drogliberal våg över världen. I flera länder, bland andra Norge och Israel, såväl som i vissa amerikanska delstater, har drogpolitiken liberaliserats. Senast förra veckan var det Kanada som beslutade att som första västland legalisera cannabis.
När Alexander får frågan om de liberala tankeströmningarna vill han sätta dem i perspektiv.
– Jag tvivlar inte på att det för vissa kan kännas som att det hjälper, eller inte är skadligt, att röka marijuana. Men säg att det hjälper en av tio. Då måste vi se till de andra nio.
För honom började det nästan precis så vid 13 års ålder. Han provade hasch, vilket liksom marijuana kommer från cannabisväxten. Att det skulle gå att dra en skiljelinje mellan cannabis och andra droger tror han inte på.
– I Sverige är cannabis fortfarande olagligt. Det innebär att handeln är kriminell. Och i kriminella kretsar finns alla andra droger. Det kommer en dag när din kran inte har något på lager och erbjuder något annat. De första gångerna säger du nej, men till slut har du vant dig vid tanken och provar, säger Alexander och fortsätter:
– Det finns såklart alltid undantagsfall. Och de som klarar av det skriker alltid högst. Men tänk då på alla som inte klarar av det. De står inte och skriker någonstans om hur dåligt det går. De drogliberala argumenten förs nästan alltid ur ett ”jag”-perspektiv. Att det funkar för MIG. Vi måste ha ett bredare perspektiv.
FÖR ALEXANDER KOM vändpunkten i rollen som pappa. När mamman till hans äldsta son gick bort och han blev ensam med sonen visste han att det var dags att bli ren.
Sedan dess har han och Karin fått tre barn till, bland annat ett tvillingpar, och Karin har också adopterat Alexanders äldsta son. När paret ser tillbaka på den senaste tidens händelser är det vissa sammanträffande som känns speciella.
– ”Bytt är bytt” spelades in på tvillingarnas ettårsdag. Det känns som att det betyder något, säger paret Strandberg.