Klart att det då tar emot att flytta!
Apropå debattartikeln ”Flyttskatterna stänger ute unga i Halmstad”, 29/10.
SKATTER. Det hus jag köpte för en miljon kunde jag 17 år senare sälja för tre miljoner. Att betala skatt på reavinsten smärtade inte. Det blev ändå ett betydande netto att inkassera, utan motprestation. Ja, faktiskt hade jag bott gratis dessa 17 år.
Nu är jag tillbaka i den stad där jag växte upp, bor i en vacker lägenhet, i ett hus byggt 1890. Våningsytan är lika stor som i min tidigare bostad. Hyran är nu 12 600 kronor, min pension räcker givetvis inte till, men jag tar av vinsten från husförsäljningen.
JAG KÄNNER FLERA som bor kvar i villor även sedan de blivit änkor/ änklingar. De har en månadskostnad mindre än hälften av min och dessutom trädgård och P-plats utanför dörren. De gynnas av skatteregler och låg ränta. Klart att det då tar emot att flytta! Till en hyreslägenhet som kostar 150 000 kronor om året? Till en mycket mindre? Här har vi en så kalllad inlåsningseffekt som minskar rörligheten på bostadsmarknaden.
DEN STATLIGA fastighetsskatten avskaffades, men ränteavdragen blev kvar. Det blev ytterst fördelaktigt att äga sin bostad, vilket resulterade i kraftiga prisökningar. Föreningen ”Skattebetalarna” ger sig nu också på vinstskatten. Att tala om ”flyttskatt” är ett simpelt demagogiskt grepp.
Argumentationen är hårt vinklad. Den bygger på förutsättningen att villaägaren lånat maximalt efterhand som huset ökat i värde och att hen använt de medel som frigjorts till konsumtion. När huset skall säljas, är värdestegringen förbrukad och reavinsten blir ett problem.
Att minska skatt på reavinst skulle göra investering i bostad än mer fördelaktig och öka priserna ytterligare.
Skattebetalarna bör nöja sig med vad de redan uppnått.
Erik, hyresgäst