Doug – en ny favorit från Kanada

FOLK

DOUG PAISLEY Starter home (No quarter/playground)

Jag upptäckte Doug Paisley i samband med hans förra platta, den fina Strong feelings från 2014, och insåg då att hans musik inte fanns på Spotify. Kanske handlade det om en stilla protest mot musikbranschen, kanske om något helt annat.

Nu finns hur som helst hela kanadensarens katalog tillgänglig att lyssna på – och jag uppmanar er att göra det. Hans stillsamma, vackra och djupt personliga americana förtjänar betydligt mer kärlek och uppmärksamhet än vad världen hittills har gett honom.

Visst, Doug Paisley är en man med gitarr och sådana har vi hört många gånger förut. Men ändå inte. Inte på det här sättet. Musiken tassar fram vänligt och försynt, han behöver inte ens höja rösten för att nå ut och beröra. Däremot är Paisley en så driven och generös låtskrivare att han hela tiden ser till att belöna sina lyssnare. Det gäller bara att ha tålamod och vara lite observant.

Det kan vara som i vackra Waiting där Jennifer Castle (som hörts i Atom Egoyans filmer) kommer in och lägger en känslig extrastämma, när ett piano plötsligt dyker upp och rundar av Dreamin’

eller de vackra stråkarna som färgar No way to know.

Landet med lönnlöven har gett oss låtskrivare som Joni Mitchell, Neil Young, Leonard Cohen, Leslie Feist, Robbie Robertson, Drake och Ron Sexsmith. De är alla briljanta. Men just nu heter min favoritkanadensare Doug Paisley.