Pichlers nya ”Amatörer” i Halmstad
Efter sitt genombrott med filmen ”Äta sova dö” har Gabriela Pichler belönats med bland annat fyra Guldbaggar. Under måndagen besökte hon Halmstads filmstudio på Röda Kvarn för att prata om sin nya film ”Amatörer”.
Och det var i Halmstad som allt började för Gabriela Pichler, från Flemingsberg utanför Stockholm.
– Jag pluggade filmvetenskap på Högskolan i Halmstad under tre och ett halvt år. Och film vet jag ju vad det är men vetenskap, vad är det liksom? Hursomhelst började jag plugga och det blev en milstolpe i min filmkarriär, berättar Gabriela.
OCH DET VAR också i Halmstad som hon gjorde sin allra första film.
– En dokumentär som hette ”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk”. Min mamma led av fibromyalgi och jag brann för ämnet och ville så gärna berätta om den här sjukdomen för andra människor. Men nu när jag tänker tillbaka tycker jag lite synd om människorna som jag utsatte detta för, skrattar hon.
2012 fick hon sitt stora genombrott. ”Äta sova dö” vann fyra guldbaggar 2013 inom kategorierna: bästa regi, bästa manuskript, bästa film och huvudrollsinnehavaren Nermina Lukač vann pris för bästa kvinnliga huvudroll.
TIDIGARE I ÅR kom filmen ”Amatörer”, som Gabriela regisserat. Det är en dramafilm där tittaren får följa tre huvudroller i samhället Lafors.
I måndags visades filmen fem gånger på Röda Kvarn, och filmregissören var på plats för att dela med sin av sina upplevelser kring filmen.
– Ungefär 98 procent av alla skådespelarna som är med i filmen är amatörer, och det var hur kul som helst och jobba med alla som ingick i teamet. Jag tycker att alla människor är intressanta på något vis, och dessutom är alla expert på något. Det använde vi oss av.
Manuset är ett samarbete mellan Pichler och författaren Jonas Hassen Khemiri, som belönades med Augustpriset för sin roman ”Allt jag inte minns”.
– Efter filmen ”Äta sova dö” var det väldigt många som hörde av sig till mig. Och en dag hade även Jonas skickat ett mejl till mig där det stod: ”Vill du samarbeta?”. Det ville jag och på den vägen var det.
NÄR GABRIELA VAR liten arbetade hennes mamma som städare och hennes pappa som långtradarchaufför.
– Förr ville jag jobba med det som pappa jobbade med – alltså bli långtradarchaufför. Men det växte senare bort och det var kanske tur det, avslutar hon.