Efter guldjakten – nu kommer ”Ante” hem
En kvart har hunnit gå efter slutsignalen mot BK Häcken och IFK Norrköpings guldjakt hade, trots seger, till slut blivit stora silver. Men i hällregnet på Bravida arena fortsätter Ifk-supportrarna att sjunga: – Ante – Ante, Ante – Ante, Ante – Ante, Ante, Ante!
BK HÄCKEN IFK NORRKÖPING 0 1
– Vad säger man? Det är svårt att ta in alla intryck. Jag har varit i klubben i sju år och fått en enorm kärlek. Samtidigt är det lite splittrat eftersom vi förstås hade velat ha mer, Sm-guld.
– Men vi gjorde vad vi skulle, vann vår match, men den här gången var vi inte i förarsätet så det är bara att gratulera AIK, säger lagkaptenen Andreas ”Ante” Johansson efter sista matchen i Ifk-tröjan.
För nu kommer han hem till Halmstad och HBK med en klar målsättning till nästa år.
– Min ambition är solklar – att ta HBK tillbaka till Allsvenskan där laget hör hemma, slår han fast.
På sju säsonger har den 36-årige lagkaptenen missat fem matcher och aldrig blivit utbytt. Fem! Och inte en enda på de tre senaste säsongerna.
Så glöm att Johansson kommer hem för att varva ner.
– Jag ska sätta mig ner med Igor (Krulj) i december så ska vi gå igenom min roll och hur vi ska spela, där jag hoppas kunna bli tränarens förlängda arm ute på planen, förklarar Johansson.
Parallellt med guldracet där IFK Norrköping avslutade fem raka segrar och och 15 raka matcher utan förlust har han följt och våndats med HBK.
– Det blev väl inte så vi hade hoppats på. Men jag tror ändå att det inte behöver vara så negativt. Hade vi gått upp i år hade vi troligtvis mest tvingats försvara oss i Allsvenskan. Nu kan vi sätta ett spel i Superettan, bygga självförtroende och på så sätt skapa en helt annan plattform inför 2020, påpekar han.
OM DET BLIR i en trebackslinje, återstår att se för Johansson som fick ladda inför guldmatchen med tre dagar på Bosön där han just nu utbildar sig till tränare.
– Fast det låter ju rätt så stabilt... ler Ante som själv styrt upp IFK:S trebackslinje.
Samtidigt blir det stora kontraster när han lämnar IFK Norrköping, där tusentals hade vallfärdat till Göteborg och firade det stora silvret som om laget hade vunnit Sm-guld.
– Jag är oerhört stolt och glad över mina sju år i Norrköping där klubben har blivit en av Sveriges bästa där vi tre av de fyra senaste åren har tagit medalj och tre av de ANDREAS ”ANTE” JOHANSSON fyra senaste åren har spelat i Europa.
– Men jag vet att jag har fattat helt rätt beslut med tanke på familjen och att jag velat komma hem till Halmstad och HBK. Så nu hoppas jag också att publikintresset återvänder, säger han.
MED SIMON SKRABBS 1–0-mål på tilläggstid i den första halvleken tändes ett gnista guldhopp. Men snart släcktes det när Robin Jansson nickat in 1–0 för AIK på Guldfågeln arena och Kalmar FF i det läget hade tvingats göra två mål.
– Men vi skapade guldspänning in i sista omgången och det ska vi vara oerhört stolta över. Sedan har vi haft marginalerna med oss i vissa matcher så att AIK till slut vinner är inte så mycket att säga, konstaterar en annan Hbk-bekanting, managern Jens Gustafsson.
Till nästa år får han klara sig utan kulturbärarna Andreas ”Ante” Johansson och Daniel Sjölund, den sistnämnde som flyttar hem till Åland och IFK Mariehamn.
– Ante går inte att ersätta. Nu får vi i stället försöka skapa en vardag där andra spelare tillsammans bygger vidare på det som han och ”Daja” har skapat , påpekar Jens.
Och en tredje ex-hbk:are, målvakten Isak Pettersson, fyller i:
– Det är bara att gratulera HBK. Där får man en fantastisk spelare och människa som har blivit en förebild för mig.
FÖR ISAK HAR debutsäsongen i IFK varit succé.
– Men jag har fått ett jättebra stöd från både spelarna och ledarna där vi haft ett bra samarbete över hela planen. Så egentligen är det ingen enskild prestation.
– Fast visst har jag blivit bättre på mycket. Maths (Elvendahl, målvaktstränaren) visade mig klipp i början där han visade vilken typ av målvakt han ville att jag skulle bli. Så positionsspelet har blivit bättre liksom att skydda ytan mellan mig och backlinjen, säger Isak som hade en egen hejaklack på läktaren.
Nu är han, Jens Gustafsson och Andreas Johansson alla nominerade till Allsvenskans stora pris för årets målvakt, tränare och försvarare. Just det, alla före detta Hbk:are.
För några veckor sedan sågs Smguldet som en formalitet, något AIK skulle defilera hem tack vare det betydande försprånget som tabelletta. Verkligheten ville något annat. Guldfrossan slog till och in i det sista utmanade IFK Norrköping. När Simon Skrabb vinklade in Norrköpings ledningsmål mot Häcken blev det plötsligt tyst i det annars kompakt högljudda sjungandet bland tusentals Aiksupportrar på Guldfågeln arena.
Då rörde sig Jansson mot Tarik Elyounoussis frispark, vinklade ned pannan bollen mot Lucas Hägg Johanssons vänstra stolpe. Minut 45. 0–1. Guldmålet. Plötsligt låg han underst i en firande spelarhög och en bra bit efter matchen hade han svårt att tro vad han gjort.
– Jag hamnade på ryggen, tittade upp mot himlen och såg bara stjärnor. Jag får suga på det här ett tag, men börjar förstå det lite grann, säger Jansson.
Jansson, 27 på torsdag, hade gett upp planerna på en elitkarriär när han inte lyckades i Häcken som ung. I stället flyttade han hem till Bengtsfors, lirade i division 4 och 5 med kompisarna innan han för tre år sedan värvades till Oddevold. Där laddade han i vintras för säsongen i division 1.
Men då var han redan fångad i AIK:S breda scoutingnät och blev plötsligt aktuell när legendaren Nils-eric Johansson plötsligt diagnosticerades med hjärtproblem. Lagkaptenen tvingades lägga av.
I Uddevalla packade Jansson, skrev på tvåårskontrakt den 3 april och sedan dess har han varit Norlings val till vänster i försvaret. Sju månader senare tillhör han den rätt begränsade skara fotbollsspelare som har ett Sm-guld.
Med Janssons ledningsmål i ryggen – och mot ett Kalmar som inte vänt en match på evigheter – spelade AIK av de sista 45 minuterna fram till det efterlängtade mötet med Lennart Johanssons pokal.
– När slutsignalen kom var det lättnad och eufori, säger Robin Jansson.
”Min ambition är solklar – att ta HBK tillbaka till Allsvenskan där laget hör hemma.”