Vallgrens visor värmer i skuggan av tragedin
KONSERTRECENSION
CARL-JOHAN VALLGREN & Midnattskapellet Falkhallen, Falkenberg, fredag den 9/11
Bara timmar efter beskedet att försvunne Dante har hittats död sitter omkring 300 personer i Falkhallens blackbox. Många undrar nog hur Carl-johan Vallgrens vanligtvis så humoristiska presentationer av bandmedlemmarna i Midnattskapellet ska landa.
Författaren, artisten och låtskrivaren från Skogstorp vågar inleda med hammondsvängiga ”Det vore bäst om du kom hem till jul” – om ett mord – och säger efteråt att han förstår om händelserna lägger sordin på stämningen, men att musiken kanske kan vara en tröst.
Skönt att Vallgren undviker den ännu mörkare ”Berättelser i en park”, om en tioårig pojke som försvann, och istället kör den mysiga ”Nocturne kl. 01.26”, där gitarristen Calle Ekerstam ökar Chris Rea-vibbarna.
FÖRE PAUS LIGGER tyngdpunkten på albumen ”Livet” och dess föregångare ”I provinsen”. Jag fastnar för den lågintensivt vibrerande skilsmässosången ”Aska & rost”, där Ekerstam avslutar med att slå på sin Gibson Les Paul (en ”gold top”?) för att få rätt rundgångskänsla vid högtalaren.
Carl-johan sjunger med övertygelse, men tyvärr är det bitvis svårt att höra alla ord, men det kan ju bero på mina öron. ”Uppvaktning undanbedes” piggade upp med en slags rysk tango som även textmässigt påminner om hans 1990-talslåtar.
Av mellansnacken drar skrönorna om Calle Ekerstams påhittat adliga släkt ner mer skratt än att trummisen skulle vara en cyborg/ andriod/robot, medan pianisten Tomas Hallonstens fiktiva äventyr med en ständigt ollande kulturprofil inte går hem alls, kanske för att Vallgren inte verkar tro på sin egen humor.
ANDRA HALVAN av konserten är klart starkare och domineras av låtar från åtta år gamla ”Nattbok”, Vallgrens senaste skiva. I ”Bortom den stora bron”, som han själv tycker har likheter med Al Stewarts ”Year of the cat” men som får mig att tänka på Dire Straits, studsar sångaren glatt omkring med en tamburin.
En tvärvändning senare sitter jag och ryser av en lång, suggestiv mer akustisk höjdpunkt i form av ”En hälsning från en pojke (Ukraina 1941)” om förintelsen, men vacker körsång av Charlotte Berg och Kerstin Ryhed Lundin.
I ”Jag tror det finns nån därute” diggar jag pianoslingan som verkar vara identisk den i Håkan Hellströms ”En lång lång tid” (som göteborgaren i sin tur kanske har lånat någon annanstans ifrån). Sedan kommer energiska ”Släpp in
Keyboardisten Tomas Hallonsten häcklades för sitt dragspel, men fick användning av det i extranumret ”Brev till Isabelle”. mig Anneli”, som alltid får igång publiken.
Vallgren har ett härligt band i ryggen, med musiker som har rutin från bland andra Ulf Lundell och Lars Winnerbäck, kastar konfetti över sig själv och showar med en viss gubbig stelhet. Inte konstigt att han som 54-årig familjefar inte är lika galet utlevande på scen som förr.
BASISTEN MARTIN TRONSSON presenteras som Jimmie Åkessons barndomsvän men politiska motsats innan skönt bluesiga ”Lycklig idiot” och sista ordinarie numret ”Vad mer kunde du begära?”, pampig med triolfeeling om en person som flyr utan synbar anledning: ”du var vit du var man /…/ du var fri i en rik del av världen”.
I valsen ”Brev till Isabelle” får Hallonsten plocka fram dragspelet som det har skämtats om och i andra extranumret byter han till sordinerad trumpet i den outgivna jazzballaden ”Natascha”.
Carl-johan Vallgren lyckas skapa en bubbla av värme, som behövs när vi ska ge oss ut i den kalla verkligheten. * Akt 1: Det vore bäst om du kom hem till jul (C), Nocturne kl. 01.26 (B), Lycklig (B), Samma dröm varje natt (A), Stockholm i strålande väder (B), Aska & rost (B, Uppvaktning undanbedes (C), I provinsen (C).
* Akt 2: Bortom den stora bron (A), En hälsning från en pojke (A), Jag tror det finns nån därute (A), Morgon i Sverige (A), Släpp in mig Anneli (C), Lycklig idiot (B), Vad mer kunde du begära? (A).
* Extranummer: Brev till Isabelle (D) och Natascha (outgiven),
* Låtarna är hämtade från albumen: A – ”Nattbok” (2010), B – ”Livet” (2007), C – ”I provinsen” (2004) och D – ”2000 mil, 400 nätter” (2003). Carl-johan Vallgren har även släppt ”Klädpoker med djävulen” (1996), ”Easy listening för masochister” (1998) och ”Kärlek & andra katastrofer” (2001).
* Musiker: Carl-johan Vallgren (sång, gitarr), Kerstin Ryhed Lundin & Charlotte Berg (körsång), Calle Ekerstam (gitarr), Tomas Hallonsten (klaviatur, dragspel, trumpet), Martin Tronsson (bas) och Peter Bergkvist (trummor).