Ett konstverk som växer med sin växande stad
På museer är konstverk ofta upphängda på helt vita väggar. Spotlights i taket riktar ljuset mot konsten. Det finns ingenting som distraherar eller drar våra blickar åt något annat håll än det som medvetet visas upp. Golven skrubbas och ramarna dammas av när ingen är där. Miljön på ett museum ska vara neutral.
Med offentlig konst, förhåller det sig däremot annorlunda. Där kan omgivningen inte kontrolleras. Konsten och miljön ingår i ett dynamiskt förhållande, där konsten både påverkar omgivningen och påverkas av den.
Offentlig konst kan användas i många syften, den kan förändra prägeln på en hel stadsdel och mer eller mindre integrera med platsen och funktionerna som finns där konsten är uppförd, eller rätt och slätt fungera som offentlig, okontroversiell utsmyckning. Konsten kan också verka engagerande, där socialt och politiskt engagemang sätts i fokus.
DE OFFENTLIGA RUMMEN tillhör alla, det är en ovillkorad premiss. Därför är det ofrånkomligt att offentlig konst påverkar alla. Människan befinner sig i en ständig relation till sin omgivning, och konst och arkitektur har en viktig funktion i denna ekvation.
”Människan befinner sig i en ständig relation till sin omgivning, och konst och arkitektur har en viktig funktion i denna ekvation.”
Ett offentligt konstverk jag sett fler gånger än jag kan räkna och som återkommer i mina tankar är Förlåt-skylten utmed Kustvägen. Just den sträckan efter rondellen i Flygstaden är speciell. Om man förslagsvis råkar bo i Haverdal och är på väg hem från stan är det precis där den raka vägen hem börjar. Stad övergår i landskap och himlen blir större, obruten. När solen går ner är det där man kan se färgerna breda ut sig i sin fulla rätt och på våren blommar rapsfälten.
2009 restes den neonfärgade skylten med sitt poetiska budskap. Tanken var att den skulle vara ett urbant tecken i ett agrart landskap. Skylten drivs på både sol- och vindenergi. Åkern den står på, vinden och solen – hela miljön runt omkring är en del av konstverket.
FLYGSTADEN ÄR DOCK en plats som ständigt förändras. Under de nio år som har gått sedan Förlåt-skylten restes har flygstaden i det närmaste blivit bilstaden. Nya bilhandlare slår upp dörrarna på löpande band. Åkerområdet krymper och de fyrkantiga blocken av byggnader närmar sig konstverket.
Vad händer med platsbunden konst när platsen förändras? Tids nog kommer inte kontrasten mellan miljön och konsten som konstnären ville åt längre vara påtaglig eftersom det agrara landskapet inte längre är agrart.
Alla städer växer, Halmstad är inget undantag. Det byggs nytt och expanderas i snabbare takt än någonsin. Det kan vara skrämmande och intressant på samma gång. Jag tror inte att konsten tappar sin betydelse. Just Förlåt-skylten har alltid haft mångbottnad tolkningsmöjlighet. Det finns alltid nya saker att be om förlåtelse för.