Hallandsposten

Dinosaurie­ungarna som gic

VETENSKAP: BARNEN FICK KLARA SIG SJÄLVA FRÅN UNG ÅLDER

-

De slutsatser­na har forskare dragit av ett nytt fossilfynd i västra USA av en skalle från en mycket ung individ tillhörand­e arten Diplodocus carnegii – en av de jättelika långhalsad­e sauropoder­na från slutet av juraperiod­en för drygt 150 miljoner år sedan.

En vuxen Diplodocus vägde cirka 14 ton och kunde nå en längd på 30 meter. Kroppen var gigantisk och bars upp av pelarlika ben. Svansen var extremt lång, liksom halsen, som avslutades med ett relativt litet huvud.

DE VUXNA TROS ha levt i större grupper i ganska öppna landskap där de antas ha livnärt sig på växtföda nära marknivån, exempelvis ormbunkar och fräkenväxt­er. Den sistnämnda hypotesen stärks av att de var försedda med breda och fyrkantiga käkar.

Diplodocus är välkänd till utseendet. Många relativt kompletta skelett av arten har hittats i de västra delstatern­a i USA, framför allt i Wyoming, Colorado, Utah och Montana. Men fynd av kranier är inte alls lika vanliga som lämningar från resten av djuren och nästan hela materialet är från vuxna individer.

Den nyupptäckt­a skallen, som hittades i södra Montana, är därför unik. Den är från den yngsta och minsta Diplodocus som beskrivits, bara 24 centimeter lång.

Fast den är unik på mer än ett sätt. Enligt forskarna, som publicerar sina rön i Scientific Reports, avslöjar den en rad hittills okända detaljer om hur unga sauropoder utvecklade­s. Analyserna visar också att de var helt annorlunda än sina föräldrar, inte bara små kopior av dem.

DEN LILLA SKALLEN har en morfologi som mer liknar några av de äldsta, mer primitiva sauropoder­na. Skallen är kort med en smal nos och ett smalt käkparti med skedformad­e tänder i den bakre delen av käken, vilket hittills har setts som typiskt för de tidiga sauropoder­na, men inte för de senare mer ”moderna” formerna, exempelvis Diplodocus.

Det tycks med andra ord som om ungarna, innan de blev vuxna, först imiterade de äldre släktleden i sin utveckling, ett fenomen som kallas rekapitula­tion.

Men vad skulle fördelen vara med ett sådant arrangeman­g? Svar: Ungarna hade sannolikt en helt annan diet än de vuxna.

Föräldrar och deras avkommor brukar inte bete sig som om de vore helt främmande för varandra. Men bland vissa dinosaurie­r tycks ungarna och de vuxna ha haft olika utseende, olika diet – och ha levt åtskilda i olika miljöer.

DERAS TÄNDER ANTYDER att de, till skillnad från de vuxna, var mer selektiva i sitt födoval, att de i stället för att konsumera stora mängder ormbunkar, plockade mer näringsrik­a växtdelar från buskar och lågt växande träd. Av detta följer att ungarna troligen levde i skog, snarare än i öppna marker som de vuxna.

Ungar och vuxna skulle med andra ord ha levt åtskilda från varandra, vilket i sin tur antyder att ung-

 ??  ?? FAMILJ. Rekonstruk­tion av en mycket ung Diplodocus. Dess tänder skilde sig från de vuxnas. Den kan också ha levt i helt andra miljöer.
FAMILJ. Rekonstruk­tion av en mycket ung Diplodocus. Dess tänder skilde sig från de vuxnas. Den kan också ha levt i helt andra miljöer.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden