Jakten på medeltiden tar dem till vinden
Glömt i mörkret på halländska kyrkovindar finns bland annat målningar och benrester sedan flera hundra år tillbaka. Men mycket av historien avslöjas faktiskt i takstolarna.
En till synes helt vanlig onsdagsförmiddag i december 2018 avslöjas en nyhet som hade kunnat vara på löpsedeln om Hallandsposten hade getts ut under medeltiden: Tönnersjö kyrka har brunnit (ned?).
Att ingen har vetat om det på flera hundra år är kanske inte så konstigt, folk brukar sällan springa runt på kyrkovindar. Men här, just i dag, flera sekler senare, avslöjas den dramatiska nyheten tack vare en sten i kyrkans takkonstruktion. Den är sprucken, vilket tyder på att stenen varit utsatt för hög värme.
–Om jag bara killgissar säger jag att kyrkan brann på 1200- eller 1300-talet, säger Kalle Melin, timmerman och arkeolog.
Tillsammans med Hans Linderson, forskningsingenjör på Geologiska institutet i Lund, och Robin Gullbrandsson, projektledare och bebyggelseantikvarie, tillhör han undantagen. De tre är nämligen ute och gör just det ingen annan gör – springer (eller klättrar) på kyrkovindar.
– Där nere i kyrksalen har man målat om och renoverat. Folk har kommit och gått. Men här uppe är det som att ingen har varit på flera hundra år, säger Kalle Melin och lyser med lampan över väggarna.
Efter att ha studerat takstolarna på vinden har Kalle Melin och de två andra experterna fått en uppfattning om när det tillkommit nytt material i konstruktionen, och därigenom fått en aning om när det kan ha brunnit. Kyrkan i Tönnersjö är byggd på slutet av 1100-talet och det finns fortfarande kvar originalträ i takkonstruktionen, träpartier som alltså undkommit lågorna. Det kan nu, förhoppningsvis, berätta om en medeltid som inte är fullt så väldokumenterad i skrift.
–Man kommer sällan så nära medeltiden som här på kyrkovinden. Det är nästan precis bevarat som det var för över 500 år sedan, säger Robin Gullbrandsson.
När de tre
vindentusiasterna påbörjade sin kyrkoturné för några veckor sedan fanns en handfull dokumenterade kyrkobränder i Halland. De kan nu vittna om minst det dubbla.
Under projektet, som är initierat av Göteborgs stift, hoppas man kunna gräva (eller borra) i den halländska medeltida historien med hjälp av den vetenskapliga meto-
den dendrokronologi. Den direkta översättningen av termen är enligt Nationalencyklopedin ”årsexakt metod för datering av trä”.
– Vi kan till exempel lära oss om byggnadskonstruktion och svara på frågor som hur och vad man byggde först, säger Hans Linderson och ger ett exempel:
– Ta Vasaskeppet. Där kan man se att det nedersta träet är äldre än det översta, vilket betyder att man byggde nedifrån och upp.
Proverna utförs så
att forskningsingenjör Hans Linderson med hjälp av en hålborr borrar sig igenom de takbjälksdelar man finner intressanta. Ur hålet plockar han sedan ur träprovet, som han tar med till Lunds universitet för datering.
– Med proverna här från Tönnersjö tror jag att jag kommer kunna sätta åldern på träet med en felmarginal på plus-minus ett år, säger Hans Linderson. I bland ännu mer exakt. – Han kan säga att ”det här trädet fälldes i juni 1348”, säger Kalle Melin.
Resultatet får Linderson genom att studera årsringarna på träet. Just ek, som de flesta av takbjälkarna i halländska kyrkor är gjorda av, har speciella årsringsserier som når tillbaka till 300 år f.kr och därför kan avslöja relativt mycket om historien. Att klimatet i Sverige är tempererat gör att träden bara växer under vegetationsperioden, mest under vår och sommar, och ett mer exakt datum för när trädet fälldes kan därför ges.
Förhoppningen är att under projektet också kunna se varifrån virket i de halländska kyrkorna kommer. Då har man material att jämföra med andra kyrkor och därefter kartlägga medeltida handelsrutter, till exempel.
– I Halland använde man till en början lokalt producerat trä. Men sedan tog det slut, och man var tvungen att hämta från andra ställen, säger Kalle Melin.
Under sin halländska
kyrkovindsturné har de tre experterna också hittat bland annat helgonbilder från 1300-talet och skelettdelar som legat glömda på de olika vindarna.
I Söndrum hittade vindsklättrarna vad de kanske blev mest överraskade över – en välbevarad kalkmålning som inte sett dagsljus på flera hundra år.
– Där ser man tydligt bland annat ett kvinnligt helgon och en biskop. Målningen fanns där innan valven slogs på 1400-talet, så de bör vara åtminstone från 1300-talet, säger Robin Gullbrandsson och fortsätter:
– Vad vi hittat mycket av är spår som berättar mycket om kyrkornas renoveringar genom tiderna, månghundraåriga takspån, medeltida tegel och ben. Men skulle vi börja gräva på riktigt skulle vi garanterat hitta mycket mer, det är ju mycket som medvetet och omedvetet hamnat ovan valven genom århundradena.
Att de hamnat
just där är han tacksam över.
– Fynden från vindar kan ge andra kunskaper än till exempel arkeologiska utgrävningar i marken. Där har jord, fukt och förmultning satt sina spår. Men på vinden är det ofta torrt vilket gjort att material och föremål bevarats väl, säger Robin Gullbrandsson.
– Det vi gör blir nästan som en ny vetenskap, tillägger Kalle Melin.