Mordåtalad: Dödande skottet var en olycka
Den mordåtalade 61-åringen berättar att han tappade balansen. Då gick skottet på hans hagelbössa av, utan att det var meningen.
– Jag var rädd och hela kroppen skakade, berättade han i de ingående förhör som hölls med honom under onsdagen och torsdagen, i den pågående mordrättegången i Halmstads tingsrätt.
Snubblingen var en uppgift som åklagaren och polisutredarna tidigare inte fäst större uppmärksamhet vid. Den kom fram då 61-åringen för rätten berättade om hur han siktade med sitt hagelgevär på några av de personer som 28 maj dök upp på en gård i Torupstrakten för att kräva pengar av en närstående till honom.
61-åringen hade blivit uppringd om att komma dit. När han sedan anlände bestämde han sig för att skrämma bort inkräktarna, som han menade var ”farliga personer”. Det skulle ske med den hagelbössa han hade med sig i bilen.
Mannen laddade bössan med en hagelpatron och klev ur bilen. På gårdsplanen konfronterade han en 23-årig och en 35-årig man ur gruppen besökare, de två han kände igen från ett tidigare ”hotfullt” besök.
Åklagaren i målet, Sofia Corin, undrade hur besö- karna skulle bli bortskrämda. 61-åringen förklarade att det borde ha räckt med att han riktade sitt vapen mot dem.
– Jag trodde att de då skulle åka därifrån.
– Om du bara skulle hota dem, varför då ladda vapnet? genmälde Corin.
– Jag vet inte. Jag tror att jag tänkt att jag skulle få bort dem om jag sköt ett skrämskott, svarade 61-åringen.
Det gick sedan inte som han hade tänkt sig. 23-åringen och 35-åringen gick mot 61-åringen i stället för att retirera.
– Då spände jag hanen och de stannade först.
Men under den fortsatta ordväxlingen, vilken handlade om att besökarna ville träffa gårdsägaren för ett mellanhavande, drog sig 23-åringen ytterligare närmare 61-åringen.
61-åringen beskriver att han darrade av rädsla och gick ett par steg bakåt samtidigt som han höll fingret på avtryckaren.
– Det gick så fort. Jag kom ut på gräsmatten eller kanten till den och det var som att jag sjönk ned en bit. Jag snubblade kanske inte, men det var som när man trampar i luften vid ett trappsteg som saknas.
Då gick skottet av. 23-åringen träffades i bröstkorgen.
– Det var inte meningen. Sedan var det som om kroppen inte löd mig längre. Jag ville ta mig därifrån, men kunde inte röra mig.
Rättens ordförande, lagmannen Pia Johansson, frågade senare åklagaren om polisteknikernas undersökning av mordplatsen också omfattade håligheter eller kanter på gräsmattan som kan styrka eller motbevisa 61-åringens ”snubbling” när skottet avlossades. Hon fick ett nekande svar.
Åklagare Sofia Corins frågor till 61-åringen handlade i mångt och mycket om dennes avsikter med sin beväpning och vad han ville uppnå med att konfrontera besökarna, vilka för övrigt inte visade upp några egna vapen eller då hade uttalat något konkret hot. Ett upprepat svar från 61-åringen var att han ändå handlade i rädsla och för att försvara sig och de närstående på gården från besökarna, vilka han ändå beskrev som hotfulla.
61-åringens försvarare, advokaten Göran Ruthberg, lät sedan sina frågor ta fokus på den psykiska press som 61-åringen varit utsatt för under den tid som hans närstående till synes varit utsatta för utpressning och då han försökt hjälpa dem på olika sätt.
Mordrättegången är planerad att fortgå till och med nästa vecka.
” Jag var så rädd och det gick så fort. DEN MORDÅTALADE 61-ÅRINGEN