6 frågor till Susanne Schemper
Susanne Schemper, född och uppvuxen i Halmstad, är aktuell med spänningsromanen Svinstian.
Jag har en inneboende nyfikenhet för människor och mänskliga beteenden. SUSANNE SCHEMPER författare
Vad fick dig att börja skriva böcker?
– Jag har alltid tyckt om att skriva, men att jag hade drömmar om att skriva böcker vågade jag bara uttala till dem i min absoluta närhet. 2013 gick jag en kort skrivkurs och det gav mig en otrolig kick och mersmak. Sen läste jag en annan kurs, med mycket fokus på novellskrivande, och då blev jag helt förälskad i det. Det fick mig att våga skicka in noveller till tävlingar. Vad karaktäriserar dig som författare?
– Det är nog mitt fokus på karaktärerna. Jag har en inneboende nyfikenhet för människor och mänskliga beteenden, och jag gillar att skapa oberäkneliga karaktärer. Jag har också fått höra att jag skriver väldigt beskrivande. Vad handlar din nya bok Svinstian om?
– Det är en psykologisk spänningsroman, en mörk berättelse om några grannar som blir involverade i varandras liv på olika sätt. Det leder så småningom till att en av de kvinnliga karaktärerna får tankar på hämnd. Det är en mörk berättelse, och den utspelar sig i det fiktiva samhället Solinge i Halland. Hur kommer det sig att du valt att boken ska utspela sig i Halland?
– Jag får en klar bild av var mina berättelser ska utspelas och det kändes rätt att den här mörka berättelsen skulle utspela sig i den halländska sommaridyllen, med rapsfält och mysiga hus där man inte tror att något kan hända. Vad inspireras du av när du skriver?
– Jag inspireras mycket av vardagshändelser – av saker jag hör folk på bussen prata om eller av brittiska deckarserier och liknande. Sen inspireras jag av att läsa. Vad har du för tips till andra med författardrömmar?
– Ett stort tips är att läsa väldigt mycket, det är nog en förutsättning för att kunna skriva bra. Sen skulle jag vilja uppmana till att gå en skrivkurs. Det finns så många i dag och det kan ge så himla mycket. Sen måste man såklart komma igång med skrivandet. Jag tycker att man ska börja skriva helt fritt och ocensurerat, inte tänka på att någon ska läsa det och bara se det som träning.