Eleverna har hållit sökande lärare kvar i 20 år
Måns Hultgren har arbetat som lärare på Sannarpsgymnasiet i snart 20 år. Det som hållit honom kvar är hans kärlek till ämnena samhällskunskap och religion – och till eleverna.
Tanken på att bli lärare växte fram allt eftersom för Måns, i samband med att han läste olika kurser han brann för på universitetet.
– Det var inte en dröm eller så jag hade. Jag pluggade statsvetenskap, religion och litteraturvetenskap. När det var dags att tänka på framtiden så fanns det några olika vägar att ta. Man kunde forska, vilket inte lockade mig, eller hitta ett jobb med anknytning till ämnena. Då bestämde jag mig för att bli lärare och läste ett pedagogiskt år.
Han tvekade aldrig en sekund på vilka ämnen han ville undervisa i.
– Jag har alltid varit intresserad av politik och mänskliga rättigheter, och bland det mest fascinerade jag visste när jag var tonåring var att läsa om olika ideologier. Religion har jag också alltid tyckt om, det beror nog på att jag är sökande som person. En kort tid
att han blivit klar med studierna i Göteborg gick flyttlasset till Halmstad. Där väntade frun Annette, som hade flyttat
efter ner ett år i förväg, och bättre jobbmöjligheter. Här har paret nu bott, och trivts, i två decennier.
– Först hade jag betänkligheter kring att flytta till en småstad igen, för jag är från Växjö. Men jag gav Halmstad en chans och det visade sig att vi trivdes väldigt bra här, längs med västkusten. Senare i höst är det tjugo år sen jag började på Sannarpsgymnasiet, säger han.
I skrivande stund är det jullov för gymnasieskolans elever, och lärare. Måns menar dock att en utav de största missuppfattningarna som finns om hans yrke, är att lärare har massvis av ledig tid.
– Min bild är att många tycker att vi har det väldigt bra och är lediga mycket. Visst har vi ledigt lite mer än andra på somrarna, men de övriga loven använder många till att rätta i kapp prov och annat. Det är vad jag gör det här lovet till exempel, säger han.
Läraryrket är ett yrke i ständig förändring, i en ständigt föränderlig skolvärld, menar Måns:
– Mycket har förändrats sedan jag själv gick i skolan, och sedan jag blev färdig lärare. Betygskriterierna har ändrats flera gånger och samhället i stort är väldigt annorlunda. Gymnasieskolan i dag är något som alla förväntas gå och klara av, så var det inte förut.
Måns tror inte att teoretiska ämnen nödvändigtvis är något som passar alla elever, och att det är fel att utgå från att alla är stöpta i samma form.
– Det finns elever i dag som mer eller mindre förvaras i gymnasiet, och så ska det ju inte vara. Det måste finnas breda vägar för dem som det inte passar, man borde kunna få ha praktik eller liknande i stället för att tvingas in i ett system som inte passar en. Och om man ångrar sig i framtiden, ska man kunna läsa in teoretiska ämnen, säger han.
Han menar också att läroplanerna har ett annat fokus i dag.
– Förr var det betydligt mer faktabaserat, man skulle kunna vissa saker och visade man det på skrivningen efteråt var man klar. Det fanns inte krav på så mycket analys. Eleverna är mycket bättre på det i dag, att analysera och dra slutsatser, men det kanske har fått ske lite på bekostnad av annat.
Själv är han väldigt noga med att alla som passerat hans klassrum ska ha stenkoll på det grundläggande i samhällskunskap, som hur riksdagen är uppbyggd.
– Å andra sidan är ju det allra viktigaste att eleverna får med sig kunskap om grundläggande rättigheter, annars kvittar kanske det andra. Så vi fokuserar även mycket på mänskliga rättigheter, och diskuterar kring feminism, Hbtq-frågor och rasism, säger han.
Han tycker att det ska vara väldigt högt i tak i ett klassrum, samtidigt som det måste finnas vissa gränser.
– Alla elever måste få uttrycka sina åsikter och praktisera sin yttrandefrihet, samtidigt är det viktigt att inget som sägs kränker de andra eleverna i rummet. Det kan vara en svår balansgång, men det är väldigt sällan någon går över gränsen och kränker någon annan, säger han.
Måns hoppas på att fler ska välja, och stanna i, läraryrket. Men han kan också förstå varför vissa väljer att byta bana.
– Jag har själv haft stunder då jag funderat på att sluta. Och det beror inte alls på eleverna, utan på allt runtomkring. Det blir mycket tuffare hela tiden, mer administration och mer dokumentationskrav. För att göra yrket attraktivt så är det nog viktigare att förändra villkoren än att förändra lönerna, de är mindre intressanta, säger han.
Det som har fått honom att stanna i yrket är eleverna, själva klassrumsarbetet och planeringen av undervisningen.
– Eleverna, och att få vara i klassrummet och undervisa, är ju det absolut bästa med jobbet och anledningen till att man valde det. Jag har förmånen att ha vissa klasser i tre år så då lär man ju känna sina elever väldigt bra och följer deras utveckling.