Statsvetaren Jenny Madestam vill känna att hon gör skillnad
Jenny Madestams mål är att fler ska känna sig delaktiga i samhället – oavsett det handlar om politiken i stort eller friluftslivet hemma i Södertälje. – Jag vill påverka och göra skillnad.
I snart fyra år har Jenny Madestam huserat på den samhällsvetenskapliga institutionen på Södertörns Högskola, och hon trivs utmärkt. Från hemmet i Södertälje tar det bara tjugo minuter att ta sig dit. Dessutom har tjänsten varit viktig för självkänslan, förklarar hon.
– Hade jag stannat på Stockholms universitet där jag utbildade mig hade jag nog fortsatt känna mig som en student.
I höstas gick hon från att vara doktor i statsvetenskap till docent. Bakom den resan ligger år av forskningsarbete.
– Det är ett kvitto på att jag har meriterat mig. Som en jämförelsevis ung kvinna i universitetsvärlden kan det vara lätt att bli avfärdad som lättviktig.
Förutom en soffa och ett skrivbord finns i hennes arbetsrum massor av böcker och dokument. I ena hörnet står en trave biografier över kända politiker. Nästan det enda som påminner om Jennys privata liv är bilden på islandshästen Ofeig som är uppklistrad på utsidan av dörren.
– Hon är underbar. Jag har ridit hela livet, och lovade mig själv att köpa häst när jag fyllde 40. Jag klarade det nästan, jag var 43 när jag köpte henne, säger hon förklarar att islandshästar är ganska vanliga bland kvinnor i hennes egen ålder.
– Det är därför de kallas för klimakteriemoppar, haha.
Förutom Ofeig finns i familjen två hundar, tre barn – alla i tonåren – och så maken Andreas, forskare i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Tillsammans med honom har Jenny Madestam just påbörjat ett nytt forskningsprojekt om polisutbildningen. Under tre år ska de undersöka vad som händer med studenternas attityder under tiden de går sin utbildning.
Dessförinnan ska Jenny avsluta sitt projekt om hur och varför politiker använder social media. Samtidigt fortsätter hon att undervisa sina studenter, svara på frågor i Expressens tv-kanal, medverka i diverse intervjuer, hålla föredrag, delta i skolprojekt – och så vidare.
På fritiden är hon engagerad i Friluftsfrämjandet i Södertälje där hon lär barn att åka skidor. Framför allt vill Jenny få dem som är ovana vid friluftsliv att upptäcka hur kul det kan vara.
– Min motor är att jag vill påverka samhället och göra skillnad. I statsvetenskapen ägnar jag mig mycket åt tredje uppgiften som går ut på att dela med sig av den kunskap man får som forskare. Det handlar om folkbildning och att folk ska tycka att det är kul med politik. När det händer känner jag att jag har uträttat något. I en intervju i höstas svarade du att ditt motto var – ”Det man vill det får man”. Vad menade du med det?
– Jag hade en ganska fri uppfostran och den friheten skapade kreativitet. Som barn blev jag också ipumpad ett gott självförtroende och en tilltro till att jag var kapabel. Skulle jag bestämma mig för att bli statsminister så skulle jag kanske inte nå dit, men jag skulle försöka.
– Det jag menar är att om man verkligen vill nå någonstans kan man komma dit. Så känner jag. Jag har alltid haft en väldigt stark motor och är nog ganska gränslös i vad som jag tror är möjligt att åstadkomma.
Sitt intresse för politiken fick hon från sina föräldrar. Pappa Lars Hjorth jobbade som departementsråd i Regeringskansliet, under bland andra Olof Palme och Olof Johansson. Mamma Elisabeth Schönberg var en mycket engagerad socialarbetare. Föräldrarna skildes när Jenny var liten. Hos mamma i Södertälje var det inte ovanligt att det tidvis bodde ungdomar med drogproblem. Hos pappa var det totala motsatsen. Han kom från en högborgerlig familj och bodde på Östermalm, men var själv engagerad socialdemokrat.
– På grund av att min uppväxt var delad har jag lätt att förstå människor i olika världar. Men i synnerhet dem som är marginaliserade.
– Ibland funderar jag över vad jag ska bli när jag blir stor, att jag ska göra högskoleprovet och söka in till veterinärprogrammet eller kanske bli politiker. Faran med det senare är att jag har svårt för att heja på bara ett lag – eller ett parti. Med mitt konstanta ifrågasättande skulle det nog bli svårt.