Misan: Så länge man har pasta i skafferiet behöver man inte gå hungrig mer än några minuter.
Den som kan sina sagor vet att den som har en spik kan koka vilken soppa som helst – det gäller bara att ha de rätta ingredienserna.
Hemma hos mig håller jag spikarna för sig och grytorna för sig. Det blir lugnast så. Det finns emellertid en grundråvara som i princip fyller samma funktion – pasta!
Så länge man har pasta i skafferiet behöver man inte gå hungrig mer än några minuter. Dyker det upp blandfärs på extrapris shoppar jag loss på ett kilo, delar upp i mindre omgångar och fryser in.
Då är jag helt trygg i förvissningen om att jag när som helst kan smälla ihop en omgång pasta och köttfärssås. Jag har rejäla pastatallrikar som rymmer mycket, alltid lagrad parmesan i kylen så det är bara att ge sig hän.
Fast mellan varven är det roligt att variera sig också. Under en vår i Florens för många år sedan bestod pastasåsen oftast av champinjoner och gorgonzola. Nu blev jag sugen på champinjoner igen – fast i en annan variant med pancetta och babyspenat där citron ger en fin brytning. Och ja. Okej då. Lite grädde också…
Valet av pastasort får man bestämma själv. Jag valde för en gångs skull bort
Hemma hos mig håller jag spikarna för sig och grytorna för sig. Det blir lugnast så.
den kära bavetten och satsade på pastarör – rigatoni. Buonissmo!
Och så till det söta. Förvisso har jag en gång gått en kurs där jag fick lära mig att göra smördeg. Det var otroligt kul, men någon mer degtillverkning av detta slag har det aldrig blivit. Jag kör med färdig. Inte på långa vägar lika bra, men det får duga.
Det roligaste med den här kakan är den hemmagjorda mandelmassan! Den blir lite grövre än den man brukar köpa i affären, men är rackarns så god ändå.
Eftersom skalen är kvar på mandeln får den också en fin ljusbrun färg som bryter av fint mot den bleka smördegen.
Mandelspånen ovanpå gör den extra krispig. Låt kakan svalna i rumstemperatur – den är godast när den är lite, lite ljumsen…