Hallå där Kalle Bäck, dassexpert
Få i Sverige har tillbringat lika mycket, om än inte fysisk, tid på dass som Kalle Bäck, professor i historia vid Linköpings universitet. I kväll föreläser han hos Knäreds föreläsningsförening.
Varifrån kommer din fascination för dass?
– Jag skrev tidigare en bok om torpare och då åkte jag runt till olika gårdar och samlade material. Jag hade dottern med mig och hon var då i en ålder då allt under bältet var fascinerande, så angående att det fanns flera lock i dassen frågade hon ”varför satt de tillsammans?”. Den frågan ville sedan inte riktigt lämna mig.
Vilken roll har dasset haft förutom som en plats att tömma tarmen på?
– Kvällstid var det mer regel än undantag att man gick dit tillsammans. Till exempel gick mor dit med dotter, far med son, pigor kunde gå tillsammans och äkta par, vilka var de enda som bröt könsmönstret. Det kunde vara för råd om blommor och bin eller för att gräla – vanligast om en svärmoder. Dasset var platsen för det förtroliga samtalet.
När slutade dasset att vara ett rum för konversation?
– Toaletten började verk- ligen flyttas inomhus på 1950-talet, men det var inte förrän på 1960-talet, när vi fick större utrymme i huset och vi skiljde på sovrum och vardagsrum som det förtroliga samtalet också förflyttades inomhus.
Är vi mer pryda vad gäller toalettvanor i dag?
– Prydheten hos svenska folket är konstant, men förflyttas. På 1930-talet skulle man aldrig bada halvnakna med varandra, men i dag är det nästan inga som går tillsammans för att kröka en mäla (bajsa). En följd som vi dock har kvar är damtoaletterna på krogen. Det ska sägas att vi är på landsbygden när vi talar om dasset, det gäller inte för städerna, och på landet var gödsel och bajs vardagsmat – bildligt talat.