”Birds of passage” – unik film om knarkkriget i Latinamerika
Birds of passage Regi: Cristina Gallego, Ciro Guerra
”Birds of passage” skildrar ett knarkkrig i Latinamerika, långt ifrån hur vi är vana vid att se det.
Med ett långsamt berättande, poetiska kameravinklar och utan att visualisera den största misären skapar regissörerna någonting unikt.
Knarkets Latinamerika har skildrats många gånger i populärkulturen – inte minst har den mytomspunne kokainkungen Pablo Escobar fascinerat tittarna i Netflixserien ”Narcos”. ”Birds of passage” är däremot någonting helt annorlunda. Filmen är baserad på konflikterna i Colombias Guajiraöken, flera år innan Escobar påbörjade sin lukrativa handel med droger.
Grunden för det moderna cannabisbruket lades under 60-talet i och med hippiekulturen. Drogens väg från odlingarna i Colombia till en långhårig, fredsälskande Woodstockbesökares innerficka var lång och blodig.
”Birds of passage” följer en Wayuu-familj från urbefolkningen från och med 1968 och flera år framåt.
Huvudrollsinnehavare Rapayet (José Acosta) måste tjäna ihop en stor hemgift för att kunna gifta sig med Zaida (Natalia Reyes) som har hög rang i det hederskulturpräglade samhället. Han kommer i kontakt med amerikaner från fredskåren som säger sig vilja motarbeta kommunism. I själva verket är det de spretiga gröna bladen som lockar.
En handelsrelation inleds och strax kan Wayuu-familjen byta rangliga skjul mot dyra lyxvillor och stora jeepar. Men pengarna sätter snart kulturens viktigaste institution, familjen, i gungning. Urgamla seder riskerar att brytas och Wayuu-matriarken gör allt för att ducka ”andarnas vrede”.
”Birds of passage” skyndar inte fram i sitt berättande – kanske tar den ibland lite för god tid på sig, och avkräver total koncentration från tittaren. Bildspråket är poetiskt och naturlandskapen vackra.
Till skillnad från andra, ofta actionfyllda knarkskildringar, undviker ”Birds of passage” att gotta sig rent visuellt i handlingens mest brutala delar – men låter ändå tittarna förstå vilket mörker som döljer sig mellan scenerna.
Regissörerna Cristina Gallego och Ciro Guerra har skapat en tänkvärd, vacker och smärtsam resa – för dem som väljer poetiska naturskildringar framför actionfyllda knarkkungshistorier.