Stephanies kamp mot ätstörningar blev till en bok
Hylte: Hon åt kattmat. Vägde sig 100 gånger om dagen. Kräktes. Stal mat från butikerna. Hatade sig själv. Svalt sig nästan till döds. Nu berättar Stephanie Brown från Hylte sin historia i en självbiografi.
I dag är Stephanie Brown 31 år. I juni släppte hon boken ”Jag vill bara vara fin” som handlar om hennes kamp mot ätstörningar och anorexi.
– Jag brukar säga att jag är nykter anorektiker, säger Stephanie Brown.
Stephanie är uppväxt i Hylte och var en av alla elever som gick på Örnaskolan.
– Jag var den populära tjejen. Killarna jagade mig och kunde skrika att jag hade snygg röv.
När Stephanie gick i årskurs sju började problemen. Under en resa i Thailand upptäckte hon att thailändskorna var smalare än hon. Hon bestämde sig för att börja banta. Stephanie blev också deprimerad och drog sig undan från sina vänner.
– Det var otroligt jobbigt att hålla upp en fasad, säger hon.
Under högstadietiden på Örnaskolan började hennes ätstörning märkas. Hon tappade hår och blev blek. Men det var först efter gymnasietiden i Halmstad som allt eskalerade.
– Jag vägde mig 100 gånger om dagen. Innan jag ställde mig på vågen tog jag laxermedel, kissade, bajsade och tog bort allt vatten från kroppen om jag tagit en dusch. Varenda droppe vägde ju något, säger hon.
När Stephanie Brown var 23 år blev situationen kritisk. Hon befann sig då hos sin mormor i Torup.
– Det knackade på dörren och där stod polisen och skulle hämta mig. Jag minns att de sa ”vi tar in dig, annars dör du.”
På sjukhuset i Halmstad kunde Stephanie inte stå på benen och var extremt undernärd.
– Mitt hjärta stannade. Och jag såg ljuset, men jag valde att inte gå in i det och leva - fullt medveten om min sjukdom.
Därefter blev Stephanie inlagd i Lund i sju månader på grund av anorexi. Efter att hon skrivits ut åkte hon direkt hem och började banta.
– Då fick jag bulimi och ortorexi. Allt blev värre. Jag svalt mig, spydde och tränade, säger hon.
Vid 24 års ålder sjukpensionerades Stephanie. Ett nytt beteende tog fart som sedan pågick under flera års tid.
– Jag började stjäla mat från butiker. Ingen fick se vad jag åt för då hade kassörskan tänkt ”gud ska den tjockisen äta allt det där”. Ibland stal jag kattmat och åt, tänkte att det är nyttigt.
Under de kommande åren flyttade Stephanie runt i hela världen. Bland annat till Thailand och Indien för att gå yogautbildning.
– Där stal jag mat hela tiden. Och till slut åkte jag fast i Thailand men köpte loss mig för 1000 kronor, säger Stephanie.
Efter Indien var Stephanie 28 år och då var nästa hållplats Mexiko. Där stannade hon ett år på olika retreat. Hon mediterade och utförde yoga. Även här stal hon mat.
– En dag var det ett ljus och en röst inom mig som sa att jag var redo att åka hem och bli frisk, säger Stephanie.
Stephanie flyttade tillbaka till Österlen. Och där har hon bott de senaste två åren. År som blivit en kamp. Och nu har Stephanie hittat eget sätt att hantera sin sjukdom.
– Jag är inte frisk och jag tror aldrig att jag kommer att bli det. Men ångesten tar inte längre över mitt liv, säger hon.
Stephanie Brown stjäl inte längre mat från butikerna, hon kan äta på restaurang och hon har slutat att väga sig. Men hon har ännu full kontroll på sin kost.
– Om en vän och jag skulle ta en fika skulle jag aldrig äta en kaka.
I början av sommaren släppte Stephanie Brown sin självbiografi, ”Jag vill bara vara fin”. Något Stephanie aldrig upplevt att hon varit.
– Nej, jag tycker fortfarande inte att jag är fin, säger hon.
I dag arbetar Stephanie som livscoach. Hon håller även i föreläsningar och är engagerad politiskt.
– Min önskan om att se bra ut ledde till att jag svalt mig till döds. Det om något visar vilken sjuk värld vi lever i, säger Stephanie Brown.
” Jag kommer aldrig att bli helt frisk. Men jag har lärt mig att leva med sjukdomen.
Stephanie Brown