Elisabeth Skog: Underbara böcker som förgyller livet i sensommartid

Septembersolen var vänlig nog att överraska med generös värme. Detta fick mig att uppsöka mjuk sandstrand, dra ner solhatten och ta fram några böcker. Författaren Rachel Cusk har uppmärksammats för den så kallade Outland-trilogin: ”Konturer”, ”Transit” och ”Kudos”. Snyggt formgivna böcker med högt läsvärde. Det handlar om Faye och hennes förmåga att lyssna eller rättare sagt avlyssna. En talang som snart måste anses utrotningshotad i denna tid av självupptaget självbespeglande.

Vi lär känna huvudpersonen via just denna begåvning: som lärare på en skrivarkurs i Aten, som frånskild tvåbarnsmamma i London och som författare på en litteraturfestival i Sydeuropa. De åhörda berättelserna veckla rut sig som m ini noveller inuti romanerna. Dock aldrig på bekostnad av sammanhanget eller helheten.

Något som i mitt tycke gör Cusk till en mycket läsvärd författare är det välfunna bildspråket. I ”Stunder av lycka” från 2003 förekommer en kvinna som lever i ett kärlekslöst förhållande. Kylan påminner henne om relationen till mamman.

När pojkvännen börjar prata om barn leder det till ett rejält uppvaknande som Cusk skildrar så här: ”Det ville jag inte. Jag fick kontakt med denna visshet likt en trött simmare som når fram till grunt vatten och äntligen får kontakt med havsbottnen, och precis som den simmaren steg jag upp ur vattnet… medan det gamla livet rann av mig i oräkneliga rännilar och dunstade bort i luften.”

” Låter det som en förutsägbar white trash-historia? Absolut inte. Här finns en oroande och samtidigt lockande ton. Och jag följer den med andan i halsen.

Rachel Cusk medverkade förresten på en litteraturfestival i Helsingör nyligen. Jag hade väldigt gärna åka dit och hört henne men stannade hemma i sanden på stranden och läste vidare istället.

Nästa bok ur ryggsäcken var Jennifer Clements ”Gun love” (svårt kanske att hitta motsvarande stringens i en titel på svenska). Romanens första sida, tillika kapitel, kan läsas som en ouvertyr till hela berättelsen. En rekommendation är att läsa om den igen efter bokens slut. Skön prosa som förebådar och knyter ihop på ett väldigt skickligt sätt.

Flickan Pearl växer upp på en trailerpark i Florida, bor med sin mamma i en gammal bil. Mor och dotter, vänskap och vapen. Inte Florida som i Disneyworld, fina stränder och Cape Cod. Utan som i träsk, hetta, missbildade krokodiler, soptipp. Låter det som en förutsägbar white trash-historia? Absolut inte. Här finns en både oroande och samtidigt lockande ton. Och jag följer den med andan i halsen.

En giftgul bok med gröna myror marscherande tvärs över har jag sparat till sist. Det är Jamaica Kincaids roman ”Min bror”. Kincaid är född 1949 och bör snart ha åldern inne för ett Nobelpris; kvalitén, originaliteten och densiteten i hennes verk har funnits där sedan länge. Jag har inte läst allt ännu och det är ett medvetet val.

Jag vill ha flera Kincaidböcker kvar att njuta. Brodern i den giftgula boken har levt destruktivt och övermodigt, och när han drabbas av aids accentueras skillnaden mellan syskonens liv. Systern, bokens berättare, har genom kontakter och god ekonomi möjligheter att hjälpa honom. Men vill han bli hjälpt? Sjukdomen avtäcker frågor om klass, kön och kolonialism. Den berör allmängiltiga ämnen som sjukdom och död – och hur svårt det är att älska.