Värdefulla stenar räddas
Hyltebruk: Gravstenen över Cecilia och hennes båda män - som hon var gift med samtidigt - kommer i nästa vecka att tas om hand av en stenkonservator och snyggas till.
Stenen, från början 1700-talet står på Färgaryds kyrkogård och tillhör en handfull gravvårdar i pastoratet som Svenska kyrkan satsar extra på.
– Det klassades högst i den antikvariska inventering som vi gjort med hjälp av stiftet och som vi har tagit över ansvaret för att bevara, säger Olivia Roman, arbetsledande kyrkvaktmästare i pastoratet.
Cecilias sten lider av påväxt av lavar och vid en tidigare rengöring har man tillgripit högtryckstvätt, vilket tyvärr nött på den. Nu ska det istället göras med varsamma händer. Bland annat skall texten på stenen fyllas i med färg.
Gravstenen pryds i toppen av tre människohuvuden, vilka föreställer Cecilia Pedersdotter från byn Hässlehult och hennes båda män som hette Måns och Peder.
Cecilia var gift med knekten Måns. Han försvann under ett krigståg på 1600-talet, troligtvis i Polen, och troddes ha stupat. Efter att Måns dödförklarats gifte Cecilia om sig med Peder – enligt en traderad berättelse var det hennes ungdomsvän – och fick även barn med honom.
Efter en tid bar det sig inte bättre än att den ”döde” Måns kom hem; han hade suttit i krigsfångenskap och sedan släppts. Peder erbjöd sig att flytta, men Måns hejdade detta och förklarade att han inte skulle leva länge till och ”allt jag vill är att få stanna i hemmet och dö här”, uppges han ha sagt.
Så alla tre levde tillsammans tills Måns dog 1671. Peder dog drygt 20 år senare. Cecilia avled 1706 och då restes den märkliga trehövdade stenen över deras gemensamma viloplats. Det är en gravsten som för övrigt ofta får nyfikna besökare, ibland hela busslaster som åkt långt.
De övriga gravvårdarna i pastoratet som ska få en upprustning är två gjorda i kalksten på Unnaryds kyrkogård och som är i mycket dåligt skick, två stenar i Långaryd och tre gjutjärnskors på Färgaryds kyrkogård.
För två år sedan uppstod en laddad diskussion om herrelösa gravstenar på kyrkogårdarna, som ledningen för pastoratet tänkt förstöra. Olivia Roman berättar att det beslutet dragits tillbaka, att hembygdsföreningarna utreder vilka av dem som är värda att bevara och att kyrkan kommer att ta hand om dessa.