Malin Rockström: Ett stort paket smörgåsrån köper mig en ledig dag

Tiden kommer bli vår död. Om vi spenderar livet med att jaga den. Tidens gång kommer garanterat bli allas död, oavsett. Så mycket vet vi med säkerhet. Tiden tar slut för oss alla förr eller senare. Fram till att min tid tar slut så kommer den vara det som gäckar, fascinerar och irriterar mig mest av allt. Är det något jag avskyr (utöver måsar) så är det uttrycket att något är relativt. Skitjobbigt att leva med eftersom väldigt mycket är relativt. Ännu mer skitjobbigt att leva med när man samtidigt lever med barn. För hur förklarar jag längden på ett strax, och när är egentligen snart och när som helst? Jag vet ju inte ens själv.

I min familj mäter vi just nu mycket tid i smörgåsrån. Smörgåsrån är tid. Ett rån = tiden det tar att tömma diskmaskinen. En annan välanvänd måttstock är barnprogram. Men den måttstocken kan tyvärr vara extremt relativ. Ett barnprogram tillåter att en hel måltid lagas, medan ett annat har längden av en riktigt kissnödig kissning.

Mitt sätt att se på tid har definitivt ändrats sedan jag blev förälder. Både för att ”håhå jaja vad tiden går, det ser man

” Istället satt jag i benpressmaskinen på gymmet och drack vatten och pratade med mina träningskompisar om hur trött jag var.

ju på barnen” stämmer äckligt bra, och för att jag inser hur lite tid jag har till något annat än att jobba och få barnen att överleva.

Det enda som händer med mig medan mina barn växer upp och växer ur varenda plagg de har är att luggen växer och fina linjer (läs: rynkor) bildas i mitt ansikte. Annat var det förr…

Det finns tre saker jag trodde innan jag fick barn:

Att jag var trött

Att jag inte hade några pengar

Att jag inte hade tid

HAHAHA DUMMA MIG! Sömn, pengar och tid var det enda jag hade! Jag kunde badat i allt det där göttiga! Eller inte pengar kanske, men jag lade i alla fall otroligt lite pengar på blöjor. Om jag hade insett hur mycket tid jag hade och hur lite jag skulle komma att ha så hade jag gått ut i världen, eller i alla fall ut ur lägenheten och uträttat stordåd!

Jag skulle träffat släkt och vänner, engagerat mig i både det ena och det andra, jag skulle målat slut på alla mina akrylfärger som jag envisades med att snåla på tills den förbannade tiden gjorde att de blev skruttiga och inte längre gick att använda.

Jag kunde för bövelen fått till en världsfred, jag hade tid och möjlighet att påverka framtiden!

Istället satt jag i benpressmaskinen på gymmet och drack vatten och pratade med mina träningskompisar om hur trött jag var. Sen duschade jag i 25 000 smörgåsrån och somnade på soffan efter att ha tittat på fyra filmer. Så lite tid hade jag. Jag hann knappt äta chips.

Innerst inne förstår jag att Före barn-malin inte hade varit mottaglig för någon som helst information gällande hennes framtida tvåbarnslivs-tidsbrist, även om jag hade kunnat skicka ett mail till henne i dåtiden. Det är sådant livet är och allt är liksom epoker.

Jag har ändå två saker som Före barn-malin hade avundsjukat ihjäl sig över om hon vetat. En jättefin familj och en diskmaskin. Före och efter barn, före och efter diskmaskin. Var sak har sin tid.