Han är stadens mäktigaste nittiotalist
Halmstad: Men vad innebär det? Den nyvuxna generationen beskrivs ofta som egoistisk, lättkränkt och lat. Kommunrådet Stefan Pålsson, född 1991, har tvingats att svara på fördomarna om sin generation.
Förmöte. Riktigt möte. Möte om mötet. Möte om kommande möten.
Har du de noteringarna i din kalender har du antagligen upplevt Berlinmuren. Kanske till och med ett världskrig.
Det har inte Stefan Pålsson. Han är inte bara Halmstads första kommunråd som är född på 1990-talet utan också redo för en mer modern tolkning av möteskulturen.
– Det är egentligen galet hur mycket möten det är. Nu är jag oppositionspolitiker så det är snäppet färre, men det finns ändå en missuppfattning om att det är något fel om jag har en dag utan ett möte inbokat. Jag håller inte med. Jag vill ha tid att fokusera på politiskt tänkande och praktiskt handlande, säger 28-åringen, som tror att hans generation nog ändå är lite mer effektiv än föregångarna.
Det är precis sådant den här intervjun ska handla om – saker som skiljer hans generation, millennials, från tidigare. För det finns en del. Det faktum att nittiotalister är överrepresenterade på Sveriges psykakuter, till exempel. Eller att de anses vara språkrör för den drogliberala våg som drar över klotet.
Så har Halmstad, med tanke på Stefan Pålssons födelseår (1991), fått sitt första kommunråd som förespråkar legalisering?
– Jag svarar direkt nej på den frågan. Jag kan se rubrikerna framför mig annars, säger han rappt.
Det märks att han är bestämd (och vi kommer att återkomma till frågan).
” Jag ser det som en befrielse att vår generation slagit sig fria från den mallen.
Stefan Pålsson
I dag finns det en handfull nittiotalister i kommunfullmäktige. De kommer från en generation som ofta beskrivs som lata och självupptagna. En Hp-medarbetare, lite mer medelålders, utbrast direkt ”Generation ego!” när idén om att prata om nittiotalister och deras säregna egenheter luftades. Medarbetaren är inte ensam. Uttrycket kommer från engelskan och beskriver en åldersgrupp som enligt vissa amerikanska psykologer har drabbats av något som de kallar för ”narcissistisk epidemi”. Roten till epidemin tros vara curlande föräldrar som aldrig satt några gränser eller krav. Resultatet blev därefter. Är det sant att ni har jobbet på typ tredje plats på prioriteringslistan?
– Vad skulle motsatsen vara – att jobbet prioriteras högst? Redan på Ernst Wigforss tid pratade han om att ”om meningen med livet bara är att arbeta så mycket som möjligt vore vi tokiga” eller något i den stilen. Jag håller med. Det finns fler värden i livet, säger Pålsson.
Han förnekar dock inte att något verkar ha hänt mellan generationerna när det kommer till just den frågan. Men det är inget som han ser som något negativt.
– Jag tror att de tidigare generationerna har varit mer plikttrogna. Har man fått ett jobb så har man stannat där. Det har inte varit någon tanke på att sluta mitt i något och börja plugga, eller att gå ner i arbetstid för att utforska andra spår i livet. Jag ser det som en befrielse att vår generation slagit sig fria från den mallen.
Halmstad: Så börjar de ta plats i maktens korridorer. De där nittiotalisterna. Lika utskällda som alla ”nyvuxna” generationer före dem – men med egna öknamn. ”Generation ego”, lättkränkta snöflingor, drogliberala individualister som sätter jobbet i andra hand. Är det verkligen så illa? Stefan Pålsson (S) är den första nittiotalisten som blivit kommunråd i Halmstad. Här ställs han mot 90-talsväggen och berättar om varför han tycker att hans generation är bättre på mångfald – och varför han är trött på alla möten som de äldre vill ha.
Tillbaka till det där med droger. Även om Stefan Pålsson alltså bestämt är emot en mer liberal drogpolitik (han ”uppskattar att sta
ten reglerar det som är dåligt för människor”) kan han förstå varför allt fler i hans ålder allt mer öppet förespråkar just det.
– Jag tror att det har att göra med att vi är uppväxta under liberalismens stora era. Vi vill gärna bestämma själva vad vi får och inte får göra, säger han.
Vi stannar kvar vid världsordningen, för vad kan ge mer ledtrådar om varför en generation blivit som den blivit än världen som skapade den?
En sak nittiotalister får höra när de läser statsvetenskap (och det gör många, bland annat Stefan Pålsson), är att de kom för sent till det ideologiska kriget. Det var över redan innan de föddes. När Berlinmuren föll segrade liberalismen. I alla fall var det någon stor tänkare på 80-talet som sade så.
Stämmer det påståendet? – Nej, det gör det uppenbarligen inte.
Varför inte?
– Visst, liberalismen tog över som styrande ideologi i västvärlden. Idéerna influerade dessutom långt bortom västvärldens gränser, och det har självklart påverkat generationerna som föddes därefter. Men det har varit både på gott och ont.
– Det positiva är att jag upplever att vi är en mer fördomsfri generation som inte moraliserar över andras sätt att vara, vare sig det handlar om sexuell läggning eller annat. Vi tycker att mångfald är något som är bra och som berikar.
Men det finns också baksida av den liberala världsordningen som genererat ideologisk opposition bland dagens unga, menar Stefan Pålsson.
– Allt blev till en marknad. Även individen själv. Numera är du en ”kund” redan som treåring när du skrivs in på förskolan. Det följer sedan med hela vägen till att du blir gammal och mer hjälplös, säger Pålsson och avslutar sin tankebana:
– Det är inte vackert.
Han kommer från en generation Ssu:are som var starka i Halmstad (förutom han själv fanns Aida Hadzialic och Lars El Hayek i klubben) och han nämner den orättvisa fördelningen av den moderna tidens välstånd som möjlig anledning att just socialdemokratin blev stark i den generationen.
Han tror också att det kan vara en slags reaktion mot den individualism han menar går hand i hand med liberalismen. Även det har sin baksida. I somras rapporterades det flitigt om att nittiotalister var överrepresenterade på Sveriges psykakuter.
– Jag blev inte jätteförvånad av nyheten, säger Stefan Pålsson, och utvecklar:
– Vi har känslan av att allt som är dåligt och allt som drabbar oss är vårt eget fel.
Uppfattningen stämmer överens med slutsatserna författaren Ana Udovic gjort under arbetet med boken ”Generation ego – att fostras i en narcissistisk kultur”. Hon menade att nittiotalisterna är den första generationen som inte är arga på sin föräldrageneration. I stället för att ifrågasätta varför föräldrarna format världen som ge gjort håller nittiotalisterna problemen inom sig och skuldbelägger sig själva.
Stefan Pålsson nämner amerikanska budskap om hur unik individen är, och ordspråk som ”vill du förändra något så börja med dig själv”, som bidragande faktor.
– Vi klandrar oss själva och letar efter våra egna fel och brister lite för mycket. Den bördan blir väldigt tung att bära ensam.
Bördan mångdubblas av att man även känner ansvar för omvärlden.
– Vi känner att man som individ behöver vara hela världens samvete. Om klimatet går åt helvete – ja då blir vi vegetarianer. Och jag ställer in min flygresa under den veckans semester jag har på året. Vi går hela tiden till oss själva – när det självklara i stället borde vara att det är politikernas ansvar att se till att saker fungerar.
Själv tänker han göra sitt politiska avtryck genom att inte bli allt för långrandig.
– Jag tycker inte en demokrati ska fungera så att vi har en massa proffspolitiker. Ser man den politiska banan som en karriär blir man rädd för att säga vad man tycker – och man blir rädd för att uppfattas som kontroversiell. Jag känner väldig glädje att jag inte behöver ha detta för att känna mening med livet eller försörja mig, jag har det här för att förändra och påverka samhället, säger han.