Daglig verksamhet utsatt för pallning av persikor
Halmstad: Alldeles lagom till skörd, försvann alla frukter utom två från persikoträdet i Kadriljens trädgård. Caroline Häggman Sekelj, personal på den dagliga verksamheten, tror att pallningen var planerad.
I ett tiotal år har persikoträdet prytt den så kallade händelseträdgården på baksidan av Kadriljen, en daglig verksamhet för personer med funktionsvariation. Allt i trädgården fyller en funktion och används i verksamheten för sinnesstimulering.
– Allt vi odlar är ju för att stimulera våra olika sinnen. Vi sår, det växer, vi skördar. Det handlar om smak, doft och syn. Sedan har vi gått runt här och pollinerat persikoträdet själva med pensel, säger Pia Jensen, personal på Chilligruppen på Kadriljen.
Förra årets skörd var minimal. Totalt fick runt 100 personer dela på sju persikor när säsongen nådde sin ände. Men i år såg det annorlunda ut och äntligen skulle det finnas tillräckligt med persikor åt alla.
– Så många har det aldrig varit tidigare. Det var drygt 60, kanske närmare 70, frukter på trädet senast vi räknade, säger Jensen.
Men så kom de överens om att det kanske skulle vänta lite till. Bara någon dag till, så att persikorna skulle bli sådär härligt saftiga.
– Tji fick vi, säger Häggman Sekelj.
Tji fick de, minst sagt, för när de kom till jobbet för drygt två veckor sedan, dagen då skörden var planerad, fanns det inga frukter kvar på trädet.
– Alla persikor var borta. Utom två som hängde allra högst upp, de behövde man en stege för att nå, säger Pia Jensen.
Samtliga deltagare i den dagliga verksamheten tycker att den plötsliga avsaknaden av persikor är tråkig och att de borde ha fått användas till sitt ursprungliga syfte.
– Vi blev väldigt besvikna. Vi skulle ju ha bjudit hela huset på persikor så att alla skulle få smaka, säger deltagaren Birgitta Olsson.
Kadriljens personal har svårt att tro att någon på måfå gick förbi och blev sugen på de ätmogna persikorna. De tror snarare att det rör sig om en planerad pallning, eftersom hela skörden försvann.
– Det känns så. Det måste ha varit någon som har sett dem innan och visste att de fanns där, säger Caroline Häggman Sekelj och fortsätter:
– Det är snopet för oss allihop. Alla var så engagerade i det. Det är ju bara frukt egentligen, men det känns inte som att folk vet vad vi använder det till. Vi hoppas att de förstår att det skulle ha använts till något annat. Vi får väl köpa annan frukt nu.