Anna Fock hittade berättelsen bortom atom-katastrofen

I slutet av femtiotalet skedde en märkligt nedtystad olycka i Uralbergen, där plutonium för Sovjetunionens första atombomb tillverkades. Författaren Anna Focks roman ”Väderfenomen” skildrar livet efter världens tredje värsta kärnkraftskatastrof.

Anna Fock håller som bäst på att göra sig hemmastadd i nya lägenheten i Guldheden. När vi äter frukost intill flyttkartongerna är bordet dukat med äggkoppar från Ryssland och DDR. Kefir, kama (en slags estländska frukostflingor gjort på ärtmjöl och spannmål) och svartbrunt rågbröd inköpt under senaste resan till Tallinn kompletterar måltiden.

På bordet ligger även Anna Focks tredje roman, ”Väderfenomen” vars zinkgula omslag pockar på uppmärksamhet. Trädens kronor förmår där inte helt dölja himlens onaturliga färg, resultatet av ett radioaktivt giftmoln.

Berättelsen mellan dessa pärmar utspelar sig i Kysjtym i södra Uralbergen, och tar avstamp i en märkvärdigt nedtystad olycka som 1957 ägde rum i Makaj, traktens radionukleära anläggning.

Där tillverkades plutonium för Sovjetunionens första atombomb. Det flytande, heta avfallet lagrades i gigantiska tankar på 20 kubikmeter vardera.

När kylsystemet för en av tankarna 1956 slutade att fungera vidtogs aldrig någon åtgärd. Den 29 september 1957 exploderade tanken. Konsekvensen blev att 20 miljoner curie radioaktivitet spreds i en 35 mil lång plym över ett 23 000 kvadratkilometer stort område.

” På 1950-talet fick ingen som bodde där veta någonting om olyckan, eller vad strålningen kunde få för konsekvenser. Hemlighetsmakeriet var enormt på grund av att det rörde sig om kärnvapen – inte bara kärnkraft.

Olyckan klassas i omfattning som världens tredje värsta kärnkraftskatastrof. Under lång tid förblev den nedtystad, och fortfarande känner relativt få till den jämfört med katastroferna i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima.

– En kompis till mig nämnde olyckan. Innan dess hade jag, liksom de flesta, aldrig hört talas om den, säger Anna Fock.

Det hon fastnade för var tanken på vardagslivet i miljökatastrofens skugga.

– De som lever i området har inte fått någon som helst upprättelse. På 1950-talet fick ingen som bodde där veta någonting om olyckan, eller vad strålningen kunde få för konsekvenser. Hemlighetsmakeriet var enormt på grund av att det rörde sig om kärnvapen – inte bara kärnkraft.

Först efter Tjernobyl fick ryssarna