De stora sorgerna skapade ett mörker hos Hasse Alfredson
I den första renodlade biografin om Hans Alfredson framträder det tydligt hur även svartsynthet kom att prägla många av hans verk. Förlusterna av fadern, sonen och parhästen Tage Danielsson skapade ett mörker hos svensk humors store nestor.
– Hans optimism var ofta påklistrad, säger författaren Kalle Lind.
Egentligen har Lind arbetat på sin biografi om Hans Alfredson hela livet. Redan som 14-åring skickade han in ett manus till ett förlag för en bok om humorduon Hasse och Tage.
– Lite som andra barn snöar in på dinosaurier eller ”Star wars”-figurer så snöade jag in på Hasse och Tage. Tidslinjen har jag ju intatuerad i det centrala nervsystemet, säger radioprataren och författaren.
Utkastet refuserades av förlagets Märta-stina Danielsson – änka till Tage Danielsson sedan fyra år.
– Varför? För att jag var 14 år och 14-åringar har inte riktigt det livsperspektivet som gör att de kan göra den sortens berättelse angelägen.
Kalle Lind, nu 44 år, får huka sig under fotograferingen i källaren på Thomanders studenthem i Lund. Det var här Hasse Alfredson tilldelades rum nummer fyra höstterminen 1953. Året innan hade han lämnat tryggheten i Helsingborg för studier på Lunds universitet.
– Egentligen är hans tid i Lund det som har intresserat mig allra minst. När jag själv studerade här undvek jag allt det studentikosa, säger Kalle Lind.
Hans bok ”Hasse Alfredson: En sån där farbror som ritar och berättar” ges ut av förlaget Forum den 18 oktober. Eftersom det är den första renodlade biografin om Alfredson, som avled 86 år gammal i september 2017, var det nästintill självklart med ett kronologiskt grepp.
– I storhet vill jag ställa honom bredvid Ingmar Bergman, Astrid Lindgren, August Strindberg, Vilhelm Moberg. Jag räknar honom som en av 1900-talets stora kulturpersonligheter.
Gröna och gula hundar, lindemän och blommig falukorv, äppelkrig och en brygga som angörs. Under närmare 25 år kom komikerduon Hasse och Tage att underhålla Sverige med sin humor och samhällskritik i otaliga revyer, filmer, tv-produktioner, böcker och skivor.
Det var en epok som tog slut 1985 när Tage Danielsson gick bort i sviterna av malignt melanom.
”Det finns ingen som kan fylla tomrummet efter Tage. Det ser grått ut i Sverige”, var Alfredsons första kommentar efter Danielssons död.
– Det är särskilt efter Tages död som det är svårt för Hasse Alfredson att vara rolig över huvud taget, säger Kalle Lind.
Duon träffades när de arbetade på Sveriges Radio i Stockholm under andra halvan av 1950-talet. Redan under Hasse och Tage-tiden hade de skapat framgångsrika verk under egna namn och efter Danielssons död bearbetade Alfredson sorgen med att fly in i arbetet. Långt ifrån allt hyllades av kritikerna och publiken.
Alfredson jämfördes hela tiden med sina egna tidigare framgångar och många såg honom enbart som underhållare.
– Det är nog också en av orsakerna till att han maniskt kastar sig in i olika saker. För att slippa bli jämförd med sig själv, säger Kalle Lind.
Hans Alfredson var komiker, manusförfattare, regissör, skådespelare, revymakare, barnviseförfattare, scenograf och Skansenchef (1992– 1994) – bland mycket annat. Hans mångsidighet gör att det inte går att placera in honom i ett enskilt fack.
– I bredd kan han inte mätas med någon och det är nog det jag imponeras mest av. Det bara håller på. Han kallar det växelbruk i hjärnan, säger Kalle Lind.
Med den kronologiska berättarstilen över drygt 600 sidor blir det tydligt hur Alfredson under sitt liv även präglades av ett stort mörker.
Tage Danielssons död var den tredje stora förlusten i Alfredsons liv. När han var 15 år dog hans pappa och 1967 omkom sonen Mats, inte ens fem år fyllda, i en elolycka i hemmet.
– Allt det tillsammans skapade väl någon sorts dragning till mörkret, till melankolin och uppgivenheten. Till en svartsynthet hos Hasse, säger Kalle Lind.
Alfredson pratade mycket om att människan lever i elfte timmen, men att det är vår förbannade skyldighet att vara optimister, berättar Lind.
– Men Hasses optimism är ju tillkämpad. Det säger han nästan uttryckligen. Han skrev ett antal pjäser som är väldigt mörka, men
” Lite som andra barn snöar in på dinosaurier eller ”Star wars”-figurer så snöade jag in på Hasse och Tage.
Kalle Lind
så slutar de alltid med vad han själv sade: ”ett påklistrat slut”. Ljuset är något som måste frambesvärjas hela tiden.
Om samma mörker fanns hos parhästen Tage Danielsson var det framgångsrikt dolt, säger Kalle Lind.
– En amatörpsykolog skulle väl säga att det var Tage som viskade i Hasses öra: ”Glöm inte ljuset”. För det hade han nog gjort om det inte vore för det danielssonska inflytandet.