Tills Frank skiljer oss åt

Regi: Leif Lindblom

Kanske är det så att vi svenskar får den romantiska komedi vi förtjänar – men vad har vi då gjort för ont för att förtjäna just ”Tills Frank skiljer oss åt”?

Biobesökarna har knappt hunnit smälta den dödstråkiga ”Jag älskar dig – en skilsmässokomedi” från 2016, där odrägliga par ur övre medelklassen krisar på sätt som aldrig blir det minsta vare sig roligt eller engagerande.

Nu är det dags igen. Här får vi följa läraren Vera (Liv Mjönes) som dejtat män som gett henne både kondylom och klamydia, men ännu inte hittat den rätte. Av sin odugliga livscoach, gestaltad av Katrin ”Häxan surtant” Sundberg uppmuntras hon nu sänka siktet, inte överskatta sin attraktionskraft utan i stället ”mål-låsa” (en ”metafor från stridspilotyrket” som återkommer orimligt många gånger i manus) på en man som ”inte ligger över hennes nivå”. Hon träffar helyllekillen Carl Johan (Peter Magnusson), följer med på skidsemester till Åre och friar till honom i backen. Strax därefter, när Carl Johan tårögt och snorigt svarat ja och ivrigt börjar planera bröllopet tillsammans med sin mamma, dyker Frank (Erik Johansson) upp. Han är en kollega som Vera länge varit hemligt förälskad i.

Vera har samtidigt börjat irritera sig på Carl Johans mindre attraktiva små egenheter. Hon kan inte motstå Frank, och snärjer snart in sig i allt värre lögner.

Både Liv Mjönes och Erik Johansson, som blev folkkär som Patrik i ”Bonusfamiljen”, gör sitt bästa, men får kämpa mot ett häpnadsväckande tunt manus och en oinspirerad regi. Rutinerade komiker som Allan Svensson och Emma Molin kommer inte heller till sin rätt, vilket är slöseri med talang. Den förutsägbara kärlekssagan är full av tjatiga upprepningar. Värst är ändå skämten om hörselnedsättning.

Ärligt talat trodde jag inte att vi behövde fler varianter på ”Reine och Mimmi i fjällen!” och tänkte att 1990-talets vurm för medelmåttiga, slarvigt hopsatta, klämkäcka och utdragna relationskomedier nått bäst-före-datum för länge sedan.

Numera kan tv-publiken frossa i dokusåpor som ”Gift vid första ögonkastet” och ”Första dejten”. Serier som ”Bonusfamiljen” och ”Älska mig” har höjt ribban och gett oss ett nytt slags relationskomedi som vågar blanda humor med svärta. Vi förväntar oss i dag något annat än mossig sängkammarfars, förvecklingskomedi och lyteskomik.