Jonas Andersson älskar att resa – och har besökt 58 länder
Jonas Andersson från Halmstad har rest till 58 länder i sju världsdelar, trots att han är cp-skadad och delvis rörelsehindrad. – Det har gått bra. Man får inte ge upp, säger han.
I Jonas sovrum hänger stora fotografier på valross och isbjörn, tagna i Svalbard, och andra bilder på lejon och leopard.
– De är från Tanzania, säger Jonas.
Snö och is i motsats till het sol, nord och syd i ett och samma rum – som symboler för Jonas liv. Han har varit lite överallt och dokumenterat alla resor: i bokhyllorna ligger många tjocka, vita kuvert fyllda med biljetter, kartor och Jonas egna anteckningar.
Lägenheten på Nissastrand är nästan som ett resebibliotek.
– Jag blir glad när jag tänker på hur mycket jag har fått ut av livet.
Det säger 71-årige Jonas som hade en ganska tuff början. Han föddes med en cp-skada – ”hjärnan blev klämd vid förlossningen” – och har i alla tider haft svårt att gå och problem med balansen.
Men han har inte levt något passivt liv.
Jonas jobbade i 42 år med förråd och inköp vid järnverket, som senare bytte namn till Fundia, och var dessutom idrottare. 1980 tog han guld på 800 meter vid paralympics i holländska Arnhem.
– Jag höll mest på med löpning och längdhopp och det betydde mycket. Men allra viktigast har resandet varit, försäkrar Jonas med emfas.
Hur började det? Jo, som för de flesta av oss med en kortare inrikesresa, i Jonas fall en bilsemester till Värmland med föräldrarna.
Men det som fick i gång reslusten på allvar var den första turen utanför Norden.
– Jag åkte charter till italienska rivieran 1968 och förstod att det gick att åka iväg, och se saker man bara hade kunnat drömma om.
Att räkna upp alla 58 länder som Jonas besökt är omöjligt, men han har skrivit med blyertspenna på ett tiotal rutade A4-ark om sina bästa resor. Han läser de detaljrika texterna för mig, och jag antecknar så pennan glöder.
Jonas har alltid levt ensam och oftast färdats utan sällskap.
– Men i regel med charterresor. Jag är ganska dålig på språk och behöver lite hjälp, säger Jonas som haft tur: han har nästan aldrig blivit sjuk och bestulen en enda gång – på sin väska, i Hong Kong.
– Jag fick betala 50 hong kong dollar för att få tillbaka den, och det var inte så farligt.
Ett av favoritmålen är Sri Lanka, där Jonas varit två gånger. Han prisar gästfriheten och har fina minnen, trots att han under en nattlig taxifärd utsattes för gevärshot.
– Men det gick bra. Vi fick åka vidare.
Latinamerika får också goda vitsord. Jonas åkte runt hela kontinenten 1994 och talar sig varm för Igassufallen
i Brasilien, vid gränsen mot Argentina.
– När vi skulle dit tänkte jag att ”ett vattenfall är väl ett vattenfall” – men så var det inte. När det är vattenrikt finns där 300 vattenfall på en sträcka av 3 kilometer, och det var en mäktig syn. Jag var en i sällskapet som hann ta en helikoptertur ovanför fallen, men sedan blev det för mycket vattenånga för att flyga.
Ju mer Jonas högläser, desto klarare står det att flera resor handlat om att förverkliga barndomsdrömmar. Han berättar om hur han besökte S:ta Katarina Klostret vid foten av Sinai berg i Egyptien
– där Moses fick stentavlorna med tio Guds bud, enligt bibeln – och tänkte på lärarinnan som berättat om detta i lågstadiet.
– Undrar om hon trodde att någon av hennes elever skulle komma till platsen.
Som liten blev han även helt fascinerad av Taj Mahal, som han såg i en av föräldrarnas böcker. Och femtio år senare stod han framför det magnifika mausoleet.
– Då var jag även i staden Varanasi vid floden Ganges och såg folk bedriva religiösa riter. De badade i det smutsiga vattnet och brände lik på träbål, och det var fantastiskt att uppleva.
Det som får Jonas ögon att glöda allra mest är dock Påskön.
– I teves barndom i slutet av 50-talet såg jag ett program om stenstoderna på Påskön, och sedan sa jag till mina föräldrar att jag skulle åka dit. Men de klappade mig överseende på huvudet, på den tiden var det en utopi att ta sig till andra sidan jorden.
Men år 2000 följde Jonas med på en gruppresa till Antarktis och gjorde en avstickare till Påskön, och de flera ton tunga stenstoderna.
– Jag var salig av lycka. Nu kunde jag meddela mina föräldrar – som då fortfarande levde – att jag hade kommit fram, ett halv sekel efter tv-programmet. Jag hade varit på andra sidan jorden.
Jag blir glad när jag tänker på hur mycket jag har fått ut av livet.
Jonas Andersson