Kvinnlig kvartett intar Akademien
För första gången tar fyra kvinnor samtidigt sitt inträde i Svenska Akademien. Den 20 december är en historisk dag för den anrika institutionen – och redan nu har de nya ledamöterna känt av omvärldens förväntningar.
Det är sent i oktober då Akademiens fyra nya ledamöter för första gången möts i Börshuset i Stockholm. När de i december tar sitt inträde jämnas den skeva könsbalansen ut en smula, från två till sex kvinnor. Valet av de fyra möttes till övervägande del av klang och jubel i kulturvärlden, efter ett år då Akademien genomlevt en av sina största kriser någonsin.
Sedan dess har ännu en storm svept in över institutionen, i samband med att Peter Handke valdes till 2019 års litteraturpristagare. Men kontroverserna avskräcker inte de nya ledamöterna.
– Nu när det har varit så gungigt känns det extra meningsfullt att komma in, och den känslan har ökat. Efter de så kallade kriserna finns det en väldig förväntan på en viss förnyelse, och den kommer även inifrån Akademien. Vi har verkligen fått känna oss välkomnade, säger Anne Swärd.
– Fast nu dras snaran åt, nu är det snart dags att leverera.
Än så länge rör de sig ovant i Börshuset. Ellen Mattson, Anne Swärd, Åsa Wikforss och Tua Forsström bekantar sig trevande med den pampiga miljön. Vid de adertons långbord undrar någon: ”Är det här man sammanträder?”, ”Får vi sätta oss?”. När de slår sig ner för fotografering verkar insikten sjunka in att de snart kommer att ha en egen numrerad stol vid bordet – vilket leder till skratt och allmän munterhet. Den delade glädjen gör inträdet mindre skrämmande, framhåller de allihop.
– Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara annars, känslan av att inte vara ensam om det gör att det känns nästan lite lätt, och roligt, säger Ellen Mattson och får medhåll av Tua Forsström:
– Jag kommer ju från Finland och har haft väldigt lite med de här kretsarna att göra. Jag kommer från den västnyländska skogen.
För Åsa Wikforss, språkfilosof som 2008 tillsammans med Kathrin Glüer-pagin blev en av Sveriges två första kvinnliga professor i teoretisk filosofi, har sällskapet en särskild dimension. Under sin karriär har hon och forskarkollegan stöttat varandra i en värld där andelen kvinnliga professorer har varit få.
– Därför var det viktigt för mig att tre andra kvinnor hade tackat ja redan. All forskning visar att man tappar självförtroendet när man sitter i en miljö där man tillhör en minoritet.
Efter att kvällen innan ha träffat de andra tre känner hon sig entusiastisk.
– Det här är en historisk förändring. Men vi kommer inte in som ett gäng utan som fyra individer med fyra kompetensområden. Och ska man få bra bredd på expertisen ska man ju ta in kvinnor också.
De är alla vana vid att prata fritt. Men debatten kring Peter Handke har fått dem att tänka kring sin framtida roll. Att välja orden och böja sig för gruppen är en ny situation.
– Det är nytt att representera något och stå bakom det fast man inte alltid fullt ut tycker samma sak. Det är svårt att tänka sig en friare själ än en författare, säger Anne Swärd.
Åsa Wikforss håller med. Men eftersom Akademien har sett över sina regler känner hon sig relativt lugn – organisationen måste kännas schysst, det är det viktigaste.
– Tydliga jävsregler är till exempel jätteviktiga för mig som forskare, säger hon.
Redan nu får de ofta frågor om Akademiens arbete och om vad de ska kunna bidra med. Men ännu vet de inte – de står fortfarande utanför arbetet, understryker de. Kanske finns det också en poäng med att ett eventuellt förändringsarbete går långsamt, tycker flera av dem. Till syvende och sist kommer mycket att vara detsamma, trots kriser, slår Ellen Mattson fast. Det handlar om språk och litteratur – att läsa och bedöma texter.
Och med de nya ledamöterna sker också en naturlig förändring.
– Blicken på litteraturen förändras och det gör den också med Akademiens sammansättning. Alla längtar efter förändring men den kommer inte att ske över en natt, säger Anne Swärd.
Några särskilda förberedelser har