Kulturskolans besparingar är visionslösa

Om Halmstad vill vara en kulturkommun som satsar på sitt musikliv ska man inte samtidigt höja avgifterna och skära ner på Kulturskolans verksamheter. Det skriver Selma Sedelius, ordförande i elev- och föräldraföreningen för Stråkensemblen vid Kulturskolan

HP Debatt 11/12. I år har Kulturskolan fått en tråkig julklapp: ett sparbeting på 1,2 miljoner kronor, som ska hanteras med dels höjda avgifter, dels en personalbesparing motsvarande 1,5 tjänst.

För en så liten verksamhet inom barn- och ungdomsnämndens ansvar är det en oproportionerligt stor andel av sparbetinget som Kulturskolan skulle få bära. Det innebär sämre kvalitet och längre köer, och en risk att vissa familjer inte har råd med undervisningen.

Det går också stick i stäv med Halmstads höga ambitioner att vara en tillväxt- och kulturkommun. Kommunens nya kulturprogram slår fast att ”Halmstad ska vara en kulturkommun med nationell och internationell ryktbarhet” och två av målen lyder:

”I Halmstad ska kulturen leva året om och i alla delar av kommunen.”

”I Halmstad ska kulturen bidra till möten och kunskap över alla gränser.”

Vi menar att detta är precis vad Kulturskolan gör i dag. Den ger barn och unga i hela kommunen möjlighet till lärande, utveckling och möten, året om.

Programmet pekar på behovet av en medveten satsning på musiklivet och att ”dess mångfald av grupper, artister, föreningar, kompositörer och producenter bör lyftas”.

Men denna mångfald uppstår inte ur tomma intet! Var får dessa grupper, artister och föreningar sin musikaliska skolning? Mycket ofta i Kulturskolan, ett av skälen till en framgångsrik svensk musikexport, och här i Halmstad en institution som gett oss stjärnor att vara stolta över, och ett rikt lokalt musikliv med körer, musikgrupper och kulturskapare.

Vi förstår att barn- och ungdomsnämndens politiker har ett svårt uppdrag att hantera ett sparbeting. Men nämndens förslag går inte ihop med ambitionerna för kulturen och tillväxten.

Som föräldrar och invånare vill vi peka på konsekvenserna och vädja till politikerna i kulturnämnden och ytterst i kommunfullmäktige att blanda sig i den här frågan och fundera över vad som händer med kulturlivet om basen försvagas.

Om Halmstad vill vara en kulturkommun, som satsar på sitt musikliv, och som använder kulturen för att människor ska få mötas och berika varandra – då ska man inte samtidigt höja avgifterna och skära ner på den verksamhet där allt detta händer redan i dag. Vi behöver snarare fler lärare och fler platser i Kulturskolan så att fler barn får sjunga, dansa, agera, musicera och skapa tillsammans.

” Som föräldrar och invånare vill vi peka på konsekvenserna och vädja till politikerna i kulturnämnden och ytterst i kommunfullmäktige att blanda sig i den här frågan.