Nissastrand nu fullt utbyggt efter 30 år
För 30 år sedan slöts avtalet som blev starten på den nya stadsdelen Gamletull/nissastrand. Om någon månad flyttar hyresgästerna in i den sista fastigheten i området som totalt rymmer 2 300 lägenheter i hyresrätter och bostadsrätter samt äldreboenden.
Halmstad: En befarad krock mellan olika intressen var upprinnelsen till att kommunen köpte mark av Nordiskafilt för 265 miljoner kronor. Därmed kunde en ny stadsdel skapas på Gamletullsområdet.
Den 1 februari 1989 undertecknades köpeavtalet mellan Halmstads kommun och det amerikanskägda företaget Nordiskafilt.
För 265 miljoner kronor köpte Halmstads kommun 80 000 kvadratmeter mark på östra sidan om Nissan. Ett konsortium bestående av Halmstads fastighetsbolag, NCC, Peab och Riksbyggen bildades för att administrera byggandet av det nya bostadsområdet.
Köpesumman var satt så att Nordiskafilt skulle kunna lämna den otidsenliga fabriken och bygga en ny modern anläggning vid flygplatsen. För att få lönsamhet i projektet var kommunen tvingad att godkänna att området bebyggdes med 2 500 lägenheter.
Den optimistiska förhoppningen var att hela området från Östras bröd i söder till Landfästet i norr och mellan Nissan i väster och Gamletullsgatan i öster, skulle stå klart tio år senare, alltså 2000. Halmstads Manhattan, som en insändarskribent i HP kallade området.
Att det inte gick fullt så snabbt vet vi nu. Bland annat kom en lågkonjunktur och en finanskris emellan.
HP har träffat några av alla nyckelpersoner som under åren varit involverade i Gamletull/nissastrand. Det är Sonja Bjärudd, projektkoordinator hos HFAB från starten till 2013, Mats Nilsson, dåvarande byggchef på Riksbyggen och i dag projektledare på HFAB samt Tommy Andersson, kommunens ansvarige för all exploatering på Gamletull/nissastrand.
– Det här är Hallands största bostadsprojekt genom åren och det har varit mycket intressant att få vara med, säger Tommy Andersson.
Sonja Bjärudd, som varit en spindel i nätet under en stor del av tiden berättar att det var byggmästaren Kenneth Sjögren som kom på idén att bygga bostäder på Nordiskafilts industriområde.
– Redan 1987 hade han tagit fram skisser över området, berättar hon.
Vid den tiden stod det klart att
Nordiskafilts lokaler var gamla och deras stora vävmaskiner behövde förnyas. Placeringen av en så stor industri med transporter genom egnahemsområdet i Furet var inte heller optimal.
Med hjälp av den företagsamme byggmästaren och handlingskraftiga politiker kunde ett avtal slutas med Nordiskafilt om villkoren för en flytt. (Läs mer i en sidoartikel.)
Nordiskafilts amerikanska ägare kom till Halmstad för att förhandla. Det sägs att när planet flög in över Halmstad, pekade de på tomten bredvid flygplatsen och sade: där ska vi ha vår fabrik!
När affären gjordes var Sverige inne i slutet av en stark högkonjunktur. En översiktlig plan togs fram för de tre första kvarteren. Tanken var att husen utmed Nissan skulle harmoniera med den låga bebyggelsen på andra sidan Nissan och sedan trappas upp österut. För att få ihop tillräckligt många lägenheter skulle tre tiovåningshus uppföras där Linnéparken nu ligger.
Men i samma veva gick luften ur konjunkturen.
– Bara ett kvarter blev byggt. Det stod klart 1993. Men hyrorna var höga och det gick inte att hyra ut lägenheterna. Jag och Magnus Weberg på HFAB satte ut adventsljusstakar i de tomma lägenheterna för att det skulle se lite mysigare ut, säger Sonja Bjärudd.
1993–94, under kriget på Balkan, hyrdes en del av lägenheterna ut till flyktingar. En förskola inrymdes i en del av bottenplanet, en lekplats byggdes och det såddes gräs på ödetomterna norr om ”Lilla huset på prärien” som det första kvarteret fick heta. 1996 var läget dystert. – Byggmarknaden var död. Huset var fortfarande till stor del outhyrt. Pengar rann ut ur konsortiet. Då löste HFAB ut de andra delägarna, förklarar Mats Nilsson.
1998 hölls en arkitekttävling om utformningen. Ett av förslagen kom från arkitektkontoret Landskronagruppen som lanserade ”Halmsterdam” – en stadsdel med kanaler mellan husen.
– Politikerna var oerhört förtjusta i den här idén. Men den var ogenomförbar. Höjdskillnaden inom området var fyra meter. Då hade man fått ha slussar för vattnet. Gatorna hade blivit 18 meter breda och huskropparna var, enligt förslaget, oerhört breda så stora delar av lägenheterna hade saknat dagsljus. Vi tjänstemän ”dödade” förslaget, skrattar Sonja Bjärudd.
– Problemet var också att alla ville köpa byggrätter längs Nissan. Ingen ville bygga nära Gamletullsgatan, säger Mats Nilsson.
Våren 2001 beslutar kommunen att ett nytt stadsbibliotek ska byggas med placering på Gamletull vid Nissan. Samtidigt flyttade dåvarande energiverket in i Nordiskafilts stora kontorsbyggnad.
– Att området blev levande hjälpte till att förbättra dess rykte. De första byggprojekten efter Lilla huset på prärien kom igång. JM:S bostadsrätter i kvarteret Jokern vid biblioteksparken blev mycket uppskattade. HFAB byggde studentbostäder i kvarteret Jakten och Peab
Det är en tuff stadsmässig exploatering. Men det blev riktigt bra.
Mats Nilsson,
projektledare HFAB
byggde privata äldrebostäder åt Boviva i kvarteret Jorden, berättar Sonja Bjärudd.
2002 var de privata bolagen redo att hoppa på Gamletullsprojektet igen.
Nyblivne vd:n för HFAB, Christian
Alexandersson, myntade ett nytt namn för området, Nissastrand, som skulle ge lite lyxigare associationer.
Det välrenommerade Nyréns arkitektkontor fick uppdraget att göra en plan för resten av området.
Bland annat ersattes tiovåningshusen av Linnéparken.
– Husen fick bli lika höga i hela området. Gatorna var delvis böjda och punkthusen i kvarteren försköts så att så många som möjligt skulle få siktlinjer mot Nissan. Det var genialiskt, säger Sonja Bjärudd, som dock tycker att det var synd att de planerade träden längs gatorna inte fick plats på grund av ledningsdragningar.
– Oavsett vad man kan säga om exploateringen på Gamletull så betydde affären att Halmstad fortfarande har kvar ett stort företag i kommunen, tillägger Tommy Andersson.
2008 kom finanskrisen. De privata byggföretagen fick allt svårare att sälja nya bostadsrätter. I några fall övertog HFAB deras byggrätter. Bolaget har just byggt färdigt områdets sista kvarter.
– Nu är allt färdigbyggt! konstaterar Mats Nilsson.
Han tycker inte att området blivit varken mörkt eller otrivsamt, som en del kritiker befarade.
– Det är en tuff stadsmässig exploatering. Men det blev riktigt bra.