Finske grottdykaren: Så mycket hade kunnat gå fel
Sommaren 2018 utspelade sig en osannolik räddningsinsats i en grotta i norra Thailand när ett fotbollslag evakuerades av dykare. Bokaktuella Mikko Paasi som var en av grottdykarna berättar om de dramatiska dagarna.
Den 23 juni 2018 gick det thailändska juniorfotbollslaget, bestående av tolv pojkar och deras 25-årige tränare, in i Tham Luang-grottan i norra Thailand. Efter att kraftiga regn översvämmat grottan kunde de inte ta sig ut och snart inleddes en omfattande sökinsats.
När den finländske dykaren Mikko Paasi fick höra om händelsen befann han sig på Malta där han höll i en dykutbildning.
Paasi som har flera års erfarenhet av dykning ville bidra med sin hjälp och skickade sin speciella dykutrustning till grottan så att den kunde komma till nytta. Strax därefter åkte han själv dit.
– Min fru skickade meddelande till mig och skrev ”du kanske borde åka dit i stället”. Hon känner mig ganska väl, säger han.
Då hade han ingen aning om att han några dagar senare skulle vara en av de som hämtade ut pojkarna.
Nio dagar hann passera innan gruppen hittades av dykare, över två kilometer in i grottan. De hade överlevt på regnvatten som sipprade in i grottan. Men svårigheterna hade bara börjat, för hur skulle man få ut fotbollslaget?
Olika metoder diskuterades och prövades. Tillslut beslutade man att pojkarna skulle tas ut genom dykning, en operation med stora risker.
I sin nysläppta bok ”Grottdykaren” berättar Mikko Paasi om räddningsinsatsen vid Tham Luang-grottan och om sin bakgrund och uppväxten i Finland. Han vill dela med sig av berättelsen, men också föreviga den för sig själv.
– Det var ett stort äventyr. Jag ville skriva den ganska snabbt för att komma ihåg detaljerna. Jag tror också att jag skrev den på grund av all mediebevakning som var. Plötsligt förstod jag att jag fanns i varje tidning i Finland, det väckte många frågor om vem jag är så jag kände mig lite förpliktigad att förklara vem jag är och varifrån jag kommer.
Vad tänker du om händelsen i dag?
– Jag vaknar varje morgon och tänker ”hur i helvete kunde det hända?”.
– Vi gjorde inget fel, men det var så många saker som hade kunnat gå fel och det är det jag undrar över.